Utmattningen och resan – reflektion 

Så. Hemma igen. För mig har resorna som ni vet varit en måttstock på hur jag mår; jag tas ur min vardag och bekväma zon och testar vingarna. Denna gången gick det lika bra som på resan till Grekland i juli och Italien i augusti. Det kändes lixom likadant, varken bättre eller sämre. Vissa dagar bättre än andra, mer energi och ork, andra tröttare eller till och med rejält trött någon dag. En blandning. 

Sedan i somras har jag ju gått upp en dag i jobb (jobbar fyra halvdagar per vecka) och dessutom nyligen helt bytt arbetsuppgifter. Det är en påfrestning i sig och då stannar min progress i utmattningen upp eller till och med backar ett par steg (i upplevda symptom, inte i egentlig utmattning). Fullt normalt. Så då märks det ju som en helhet på resorna också. 

En skillnad på denna resan jämfört med t.ex. Grekland i somras är att jag under mina pigga dagar har ett betydligt större behov av rörelse och motion. Om jag inte får röra på mig när jag känner mig pigg så riktas all den energin inåt och jag blir irriterad, frustrerad och otålig. Dessutom tycker jag att jag är mindre orolig och ångestfylld om jag får ut energi i rörelse, när energin väl finns där. 

Hursomhelst så är jag glad att jag orkar så pass mycket som jag gör. Sex timmar på stranden och en, okej hyfsat snabb, middag går oftast okej. Jag har betydligt mer energi på dagarna än kvällarna så det är jag snäll mot mig själv med. Ett antal middagar blir på hotellet eller till och med roomservice om jag är supertrött. Det är okej. En rimlig anpassning efter mina förutsättningar. Så nu tar jag med mig denna resan in i vardagen och försöker komma ihåg; 

  • att rörelse är bra för mig
  • inte boka in för mycket kvällstid för det gör mig fortfarande väldigt trött
  • jag behöver regelbunden meditation för att vara mitt gladaste jag
  • min kropp behöver yoga varje dag (om än bara fem minuter)
  • jag får fortfarande kraftig ångest av platser med mycket människor, undvik om möjligt om pressen är hög och träna om pressen i övrigt är låg 
  • hjärntröttheten är en svag länk för mig, still going on… 
  • jag har gått igenom många faser av olika teman i personlig utveckling under utmattningen, saker som dykt upp längs vägen som jag insett att jag behöver jobba med hos mig själv – just nu är temat gränssättning och att stå upp för mig själv 
  • att jag numera har för vana att titta in i ögonen på mig själv (i spegeln), och även på andra människor, för att se vad själen talar om, så mycket finns att se därinne – en enkel check på hur jag mår, några gånger om dagen
  • att det finns en inneboende djup tacksamhet inom mig som är så vacker och mäktig
  • jag är en mer närvarande och lugnare och GLADARE person nu än jag någonsin varit

Ändå, gott folk: utmattningen ÄR värt det i slutändan. Den personliga utveckligen är enorm. Så vi fortsätter kämpa och vinna ytterligare några snäpp medvetenhet och glädje på vägen. 

10 reaktioner på ”Utmattningen och resan – reflektion 

  1. Vad fint du skriver och vad långt du kommit 💗
    låter härligt med resor även om du måste anpassa dig efter utmattningen.
    Fantastiskt att du kan känna att kraschen ändå var värt det, tillslut.
    jag är fortfarande väldigt dålig efter nio månader men försöker tänka varje dag att det kommer bli bättre. Men åh vad svårt det är. Klarar inte ens av små promenader, har försökt några gånger med korta men blir ännu sämre. Har en fråga igen till dig, hade du mycket mjölksyra i kroppen vid ansträngning? Jag kan inte minnas att jag hade det i vintras när jag kollapsade men kan vara så som min sjukgymnast säger att de andra symtomen var så starka då att jag inte la märke till mjölksyran. Men de sista veckorna har det blivit värre och jag får mjölksyra av att vrida ur en disktrasa… är det vanligt att det är så vid utmattning?
    Ta hand om dig! ❤❤❤

    Gilla

    1. Ja, det är underbart 🙏🏻 Åh nio månader, då låg jag också ENBART i sängen. Helt förstörd. Been there… 😏 Nej alltså där och då minns jag att jag brukade ta ut ett duntäcke på balkongen och sätta mig och då var det ”dagens promenad”. Fint så lixom. Det räcker. Minns inte mjölksyran men minns att jag inte hade någon kraft i kroppen, så kunde knappt bära en tallrik. Jag åt/äter 375 Magnesium som hjälpte lite mot den domnande känslan… provat det? Och såklart B-komplex för att bygga upp cellerna och D-vitamin, har du det? Min läkare skriver ut sånt till mig men köper helst Holsitics grejer. Tips 🙂 Någon hjälp kanske? ❤️ Ta hand om dig!! KRAM ❤️❤️❤️

      Gilla

      1. Tack för svar ❤
        Just det b-komplex måste jag börja med igen. Äter mg och d-vitamin.
        Får ta upp det här med den extrema mjölksyran med läkaren.
        Tack igen för att du ger mig hopp om att kunna må bättre igen. ❤❤❤

        Gillad av 1 person

  2. Du skriver texter så att det blir eftertänksamt för mig. En del inlägg går jag tillbaka till både en eller flera gånger för att reflektera, ta till mig vissa saker och ”hoppa över” vissa rader som inte är igenkänning för mig el dylikt. Du skriver bra, liksom fint. Och så dina fina bilder på det. Jag läser dina inlägg men inte alltid jag skriver en kommentar. Ibland finns inte ork eller lust, eller att jag har något att tillföra. Den här kommentaren skriver jag för att berätta hur din blogg används av mig. Hoppas det kändes bra att komma tillbaka till jobb och vardag efter resan.

    Gilla

    1. Tack snälla! Det var fint skrivet, ibland undrar jag ju (såklart) hur andra tänker kring texterna… allt är ju så individuellt. Detta är ju bara min erfarenhet, det finns ju tusentals andra. Tack för din kommentar ❤️❤️❤️ KRAM

      Gilla

  3. Tack för orden! Stor igenkänning som vanligt. Åker till Kanarieöarna imorgon och är orolig och nervös. Av flera olika anledningar. Ska försöka tänka som du, att det är en måttstock på hur det går för mig. Hur mycket har jag lärt mig? Vem är jag nu och vad behöver jag? Har också sakta börjat uppskatta den personliga förändring utmattningen tvingat mig till. Än en gång tack för allt du delar med dig!! ❤

    Gilla

Lämna ett svar till alldamnstories Avbryt svar