Jävla sjukdom! 

Några dagars tystnad. Jag har varit tvungen att försöka balansera min energi för att orka med hela rese-spektaklet de senaste dagarna. Nu är vi i alla fall hemma i Stockholm igen och jag njuter järnet.

Men att vara iväg gör mig så påmind om hur jäkla tråkigt det är med den här utmattningen. Jag blir verkligen ledsen över att inte orka med saker. Hemma i vardagen är jag så van vid mitt eget upplägg och har enklare att parera aktiviteter för att orka, men när vi är iväg känns det som att jag ständigt måste säga ”tyvärr kan jag inte följa med på det för jag är trött” och ”tyvärr stannar jag hemma för jag måste vila inför middagen ikväll”. Så himla tråkigt. 

Så just nu är jag ledsen. Och så får det vara. Tills det känns bättre igen. 

8 reaktioner på ”Jävla sjukdom! 

  1. Fina rara du! Visst blir man både ledsen och arg på allt detta emellanåt?!? Konstigt vore det väl annars… Jag tycker att du är modig som trots allt väljer att följa med. Märkte du någon skillnad från förra gången du var där? Något som kändes lättare eller något nytt som du klarade av? Jag har blivit ”jämförelsebesatt” (nytt ord för 2017 haha) sen jag blev sjuk i utmattning. Men det är ju så små segrar i denna sjukdom så det gäller att notera dem och kunna glädjas åt dem (när man orkar). Jag hoppas att du känner dig bättre snart! Kram 💙💙💙

    Gillad av 1 person

    1. Tack fina du ❤ Jämförelsebesatt haha 😂 Skrattade högt. För det är ju precis det man blir. Riktig polis över minsta lilla förändring. För det är ju bara vi själva som kan hålla reda på åt vilket håll det banar; det är nog därför man blir besatt!

      Jag orkade nog lika mycket (lite) som innan men jag återhämtar mig snabbare. Det är gott tecken!

      Hur mår du?? Hur går det? KRAM 💜💜💜

      Gilla

      1. Jo tack, jag känner mig lite bättre psykiskt i alla fall. (Så jag slog till på en brakförkylning som kompensation)! Jag blev så orolig att jag skulle hamna i det ”svarta hålet” igen. Men precis som du skrev så ebbade det ut. Skönt! Jag orkar inte mer nu faktiskt. Har du en känsla av att det är ”någon däruppe” som leker med en?! Typ att ”nu har hon visst en hyfsad dag. Det ska vi allt ändra på! Mohahaha. Nu ser vi till att det blir en rejäl svacka i måendet! Jaså, hon tog sig ur det (också), vilken fräckhet! Låt oss ge henne en rejäl förkylning istället. Kolla vad hon nyser & snorar. Nu låter det som om hon hostar ut lungorna hahaha”. Eller nåt i den stilen… Visst har jag en bra fantasi?!? Men vi kämpar på. Eller hur?
        Stor kram:-)

        Gillad av 1 person

      2. Haha ja ibland tänker jag också att nån måste jävlas med mig??? Men så kommer jag på att det nog är kroppen som jävlas med mig för att den inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Många (alla?) utbrända har ju mycket att lära sig vad gäller att läsa in signaler från kroppen. Där har ju något felat. Vårt sinne är så mycket starkare så vi har bara kört på. Så första året i min utmattning var jag sjuk, utan överdrift, säkert 25 gånger! Förkylning på förkylning. Ahhhhh… blev tokig. Men sen gav det sig! Krya på dig fina!! 💜 KRAM

        Gilla

  2. Visst är det tufft när energin är så begränsad och man vill så mycket mer än man orkar.
    Tänk på vilka framsteg du har gjort under din resa!
    Idag gör du saker du inte gjorde för ett år sen.
    Du vågar!
    Du har kunskaper,insikter och erfarenheter som kommer att hjälpa dig vidare.
    Jag vet,det är en helvetes sjukdom och ibland känns det som man vill ge upp.:(
    När man tror att man är på väg upp så kommer nästa bakslag eller konsekvens av
    att man velat för mycket,längtat för mycket att göra något som man egentligen har
    för lite energi till.
    Jag kraschade nyligen efter att ha umgåtts med några vänner i bara några timmar.
    Det är så himla tufft att konstatera att man har en hjärna som inte orkar än.
    Ett mörkt,tyst sovrum under mitt kedjetäcke väntar efter något som i stunden gav positiv
    energi och glädje att få träffa människor och umgås.
    Tårarna rinner och sorgen river.
    Med du och jag och alla andra som befinner oss på denna resa är på väg.:);)
    Det kommer att bli bättre.
    Vi kommer att leva ett rikt liv i framtiden tror jag med många insikter om vad som räknas på
    riktigt och vi kommer att veta vad som verkligen betyder något på riktigt.
    En styrkekram till dig!
    Du vet väl att du är fantastisk!
    Annica

    Gillad av 1 person

    1. Ja jag ska tänka på det. Tack för att du påminner mig! Ja ganska ofta vill jag ge upp, checka ut. Ångra mig. Men det går ju inte.. tyvärr. Så vi kämpar!

      Fasen vad tråkigt det är nät man kraschar efter en sån dag. Då blir man rejält less alltså. Hoppas du kan leva på energin du fick och sen, snart, kommer du kunna se tillbaka på detta och vara tacksam att du ändå gjorde det! Du vågade utmana! För det måste man ju. Även om det är skitläskigt och såååå himla segt när det slår över.

      Tack fina du! Det värmer idag!! Hoppas du snart är på benen igen. Vi är fler i det där sovrummet härute 💜💜💜 KRAM 🤗

      Gilla

  3. Hej, länge sen! Jag har läst din blogg hela tiden, men inte kunnat kommentera av någon anledning. Det har gällt alla wordpressbloggar tyvärr. Ledsamt att det är motigt till och från, vet ju hur det kan kännas. Håller tummarna för att de tunga perioderna ska bli kortare och färre! Kram

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar