Tänker så ofta på hur mycket jag jämförde mig med andra innan jag fick hjälp med min depression. Jag hade en förmåga att klassa allt hos mig själv som bättre eller sämre än andra och tyckte generellt att jag inte alls var lika bra som alla andra. När jag skriver detta nu så kommer tårarna för jag känner så mycket för den tjejen.
Idag har jag fått ordning på depressionen och min serotoninnivå är på normalnivå, vilket har hjälpt mig att omvärdera mig själv och mitt liv. Det låter så överdrivet, så klyschigt, men det är alltså sanningen. Idag älskar jag mitt liv. Jag älskar också mig själv och det går inte en dag utan att jag sätter händerna framför bröstet och bara känner kärleken till MIG SJÄLV dra genom kroppen som ett varmt ljus.
Insikten var det min läkare som hjälpte mig med under många månader. Ingen har ett perfekt liv. Den som ger en bild av att ha ett perfekt liv och enbart är glad och tacksam har en annan diagnos (så skön kommentar från en läkare <3). Ingen har enbart positiva känslor i sitt liv. Så. Klart. Bestämt.
Livet innehåller både ljusa och mörka sidor. Vi går alla dagligen igenom känslospektran från glädje och lycka till oro, ångest eller kanske sorg. Vi har det inom oss. Utan jobbiga och mörka känslor hade de ljusa inte haft en dimension; då hade vi inte vetat om vad glädje är och hur det känns. Och så är det för ALLA.
Personer du möter som du tror har ett perfekt, enbart lyckligt, liv… Har alltså inte det. Så enkelt är det. Poff, illusionen bortblåst. Den personen har också sina orosmoment – även om det i dina ögon kan tyckas vara ”en liten grej att oroa sig över” så är oro, ångest, rädsla och sorg kopplat till ens eget liv och vad som utspelat sig där. Det kan man aldrig jämföra över gränser. Allt står i relation till saker som just DU har upplevt i ditt liv.
När någon säger till mig (eller om jag säger till mig själv?!) ”Åh, önskar jag levde den personens liv” så brukar jag skratta lite. Jag säger: men du vet ju inte om den har problem med läckande ändtarm/depression/ångest/sorg/klåda i fiffi/en man som alltid kissar på toalettringen/en dålig relation till sina föräldrar/en dålig relation till sina barn/ett olyckligt äktenskap? Vi vet inte så mycket om vad som händer bakom stängda dörrar.
Så. Jag jämför mig numera väldigt sällan med andra. Och varje gång jag gör det så för jag snällt tillbaka tankarna till sin rätta plats. Här och nu. Jag är jag. Och varje dag, på alla sätt, är jag precis så perfekt som jag ska vara. Med allt ljus och mörker som finns inom mig.
alldamnstories 