Så man ska alltså sova på dagen om man behöver när man är i en utmattning? Det var ju tur att jag lärde mig det! Inte för att jag inte sover, det gör jag, utan snarare för att jag alltid känner mig skyldig över att jag inte ens orkar vara vaken. 

På dagarna behöver jag fortfarande sova runt en timme och vila i totalt 2-3 timmar. Detta inträffar nästan alltid (undantag finns beroende av vad jag gjort dagen innan) på eftermiddagen, strax eget lunch. Det här är inte någon skön nap känsla typ ”åh ska nog ta en siesta”… Nej det är som en glödlampa som är påväg att ta slut  *blink blink blink* och sen bzzzzzzt. Svart. Over and out. Helt slut. Totale. Orkar inte hålla ögonen öppna mer så jag stupar i säng.

Hade jag inte vilat den här tiden så hade jag aldrig orkat vara vaken efter 18 på kvällen. Nu, med all vila och sömn på dagen, orkar jag vara vaken ända till 21 (yey!). 

Men! Nu kan jag alltså vila med gott samvete för att tydligen då så ska man vila om man känner att man behöver när man är i en utmattning, utmattningssyndrom eller utmattningsdepression. Så nu ska jag med gott samvete tänka att sömnen läker mig. Ingen mer skuld över det.