Sömnig och ont i huvudet

Idag har jag försökt att gå en promenad lite försiktigt. Det är så segt. Som att vada runt med tre sömntabletter i kroppen. Dimmigt. Vill typ lägga mig ner på varenda bänk jag ser och ta en nap. Den här tröttheten alltså. Så svårt att förstå tror jag om man aldrig upplevt den. 

Annons

Rastlös och orolig

Sedan vi kom hem från Kroatien har jag känt mig extremt rastlös. Jag har funderat på varför och försöker verkligen att inte fastna i den känslan och inte heller lägga för stor vikt vid den. Men jag tror att det beror på att hjärnan bearbetar alla de intryck jag tog med mig från resan, och nu när jag är hemma i min egen miljö så jobbar hjärnan febrilt med att sortera upp alla intrycken. Här hemma finns inget nytt som håller min hjärna upptagen utan nu får den tid att bearbeta vad vi upplevt. Kanske är det rimligt. Kanske inte. 

Jag känner igen känslan av rastlöshet från tidigt i min utmattningsdepression då jag fortfarande hade en hjärna som var upptagen med att sortera och reda ut all den stress jag burit på under många år. När jag jobbade var jag expert på att ockupera hjärnan med nya saker, uppgifter, uppehålla mig med aktiviteter, läsa, skrolla på bloggar, träna, träffa vänner… Allt för att slippa tystnaden. För i tystnaden kom rastlösheten och ångesten. Nu är det inte alls så. Även om rastlösheten fortfarande finns där efter mer aktiva perioder så välkomnar jag den. Jag vet att det är hjärnan som jobbar med nya upplevelser. Och jag låter den göra det. Får den inte jobba klart så övergår det till ångest i nästa stadie.

Så vad gör man då om man är rastlös? Ja, jag vet ju inte vad man gör generellt men jag promenerar, mediterar, yogar, läser, lagar mat… Eller kollar på något program jag gillar (ett i taget – inte ockupera hjärnan!). Och låter allt vara lite kaos en stund. Det är okej. Det är naturligt. 

Så nu har jag på mig en rose quartz kristall runt halsen (för lugnet och för mitt hjärta), jag har mediterat på morgonen och öppnat hjärtat mot solen och nu ska jag kramas lite med Stoffe. En sak i taget. All is well. 

Ärenden i Sickla Köpkvarter

Nä fy alltså! Idag var jag tvungen att ta mig till Sickla Köpkvarter för jag behövde grejer inför vår semester. Vi åker bort på lördag och jag hade alltså missat att klicka hem några saker på nätet… Så jag fick väl skylla mig själv.

Men! Oj vad det dränerar prick all energi att gå runt i affärer. Det är massor av varor så ögonen går i kors, konstigt ljus som irriterar min trötta hjärna, tusen olika ljud och människor runt omkring som pratar, barn som springer, barn i vagnar, gamla med rullatorer, olika språk, familjer… Och samtidigt ska man lixom hålla koll på vad man ska ha, inte glömma något och helst också få med saker i ungefär rätt storlek. Det är väl i alla fall målet.
Jag bestämde mig för att allt jag behövde fick jag köpa på H&M för jag hade inte alls energi att leta runt. Så: ner med 15 par exakt likadana strumpor som jag kan ha i joggingdojjorna, rafsa ihop 20 par trosor i ungefär rätt storlek och skönt, svalt material, ner med träningströjor och en bikini. Orkar inte prova en enda grej. Ser det ut som att brösten får plats i den där bikinitoppen? *håller upp den framför mig* Ja, det går nog! Får rumpan plats i trosor i storlek 42? Ingen aning. Äh, slänger ner dom! 
LINE TILL KASSA TRE!! LINE TILL KASSA TRE!!
Svetten rinner längs min ryggrad och jag känner för att bara fly ut genom dörrarna.
PERONAL TILL PROVEN!! 
Allt är helt suddigt och jag minns knappt vart jag är. Tar bara mina grejer och ställer mig i kön. 
När jag kommer till kassan säger den gulliga tjejen som plockar ihop mina grejer i kassen:
H&M-Blondie: ”Åh, du tänkte träna hela semestern?”

*Jag funderar på vad tusan hon menar. Har jag köpt träningskläder?* 
Jag: ”Nja, inte direkt. Vi ska åka bort och vi har ingen tvättmaskin där”
H&M-Blondie: ”Jaha, du hade så mycket träningskläder här”
*Jag letar i huvudet – vad stoppade jag ner egentligen i korgen? Minns inte en enda grej just nu*
H&M-Blondie: ”Ska du göra något kul i midsommar då?” (Hon försöker skapa trevlig stämning här, jag ser nog helt väck ut vid det här laget)
*När fasen är det midsommar?* Jag vet knappt vilken årstid det är ju!
Jaja… sådär är det. Jag minns knappt alls vad jag köpt och kanske passar typ hälften av grejerna. Dessutom råkade jag ta Stoffes kort istället för mitt eget så jag fick dra allt på hans konto *oooops*
Nu är jag i alla fall hemma och ligger i sängen med handen i en påse nötter. Är helt slut. Fy fasen för att gå i butiker när man är utbränd!