Något jag har märkt sedan jag gick in i väggen är hur stor roll ens värderingar spelar i livet. Oavsett vad man intalar sig själv så har man inpräntat i sig ett antal saker som man anser är rätt eller fel, och dessa är viktiga att hålla reda på. En av de största orsakerna till stress (enligt artikeln i inlägget i måndags) är just värderingskonflikter. Att gå emot sin egen känsla för vad som är rätt eller fel är så otroligt kostsamt för kroppen; stresshormoner utsöndras, orosmoln skapas och dålig magkänsla ignoreras.. Och just den där magkänslan. Den är så viktig. Om vi ignorerar den gång på gång på gång så kommer den tillslut att bli helt förvirrad och kanske slutar det med att vi inte ens kan känna vår magkänsla eller våra egna värderingar.
Intuitionen är erfarenheten som talar. Det du har upplevt, lärt dig, hört om, fötts med.. Allt. Sammantaget skapar hjärnan en magkänsla kring om saker är rätt eller fel, bra eller dåliga. Vi skulle aldrig kunna komma fram till detta enbart genom att tänka logiskt eftersom hjärnan inte med sitt sekvenstänkande klarar att plocka fram så många parametrar i det medvetna. Istället ligger många saker i ett omedvetet minne som alltså tas fram av hjärnan och direkt översätts i kroppen till en känsla: utan att vi alltid kan förstå exakt logiken bakom varje resonemang.
Innan jag blev utbränd trodde jag inte att min magkänsla och min intuition spelade någon roll och jag ignorerade den under flera år. Resultatet blev att jag tillslut inte kunde känna min magkänsla. Jag fick svårt att fatta beslut, kunde inte själv komma fram till vad som var rätt och fel och blev därmed osäker på min egen förmåga att besluta något överhuvudtaget. Detta ledde till att jag lät andra fatta mina beslut. Och det är inte alls bra i längden. Någonstans på vägen tappade jag helt tron på mig själv.
Så något jag har lovat mig själv nu är att alltid hålla fast vid mina egna värderingar och lita på min intuition, oavsett vad det gäller. Rinner inte vattnet ner lite långsammare i handfatet? (Om jag reagerar på det så JA, antagligen!) Försöker den här personen styra mig nu? (Känns det så – JA!) Kan jag jobba i ett bolag som inte har mina värderinga kring människor? (NEJ!) Är detta rätt eller fel? (Vad säger magen?)
Tack mamma och pappa för att ni givit mig sunda värderingar i livet. Tack kroppen och hjärnan för att ni hjälper mig att fatta dagliga beslut med min intuition med minimal energi av tanken. Tack för att ni vägleder mig. Jag ska alltid förvalta er och vårda er och skydda er med all min styrka och värdighet. Jag lovar mig själv detta.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
alldamnstories 
Det är också något som jag övar på, att för det första hitta min magkänsla och för det andra att våga lita på den. Det är inte det enklaste i världen när man tryckt undan den så länge. Bara en sån sak som att veta vad JAG tycker om. Det vet man ju inte om man låtit andra bestämma hela tiden. För mig blev det som en identitetskris, vem är jag, egentligen??? Det känns så fint när man hittar och formar den person man blivit och tycker om henne!
GillaGilla
Eller hur! Varje gång tänker jag: ja men derby känner ÄR säkert rätt Therese. Men så svårt. Exakt samma för mig, och jag är glad att vi lärt oss gilla oss själva. Det är inte alla som får lära sig det under sin livstid.
GillaGilla