Förut var söndag min värsta dag på hela veckan. Ja det är sant. Det var till och med värre att tänka på att jag skulle jobba än att faktiskt göra det. Alla vet ju (eller?) att när man väl kommit till jobbet på morgonen, tagit sig förbi de jobbigaste momenten som är att kliva upp ur sängen och sedan trängas på tunnelbanan, är det rätt okej ändå. Plötsligt minns man hur gott kaffet på jobbet smakar och hur trevliga ens kollegor är. Jaja. I alla fall. Nu gillar jag i alla fall söndagar. Det betyder lugn dag, yoga, promenad och veckohandling. Jag älskar att handla! Skulle kunna spendera timmar på affären och titta på all mat och fantisera kring hur man kan använda alla råvaror. För mig tar det lixom sju minuter att välja kaffe för jag älskar att läsa om alla rostningar och smaker, Stoffe blir alltid tokig. 

Fastnar återigen i hashtag yogaeverydamnday och förundras. Inte denna gången av alla fantastiska asanas och bilder utan av alla helt vanliga människor som varje dag utövar yoga för att bli starkare, bättre människor. Eller vad var och en nu har för syfte. Men det är fantastiskt. Yogamattor som trängs med köksbord, barn, hundar och hyllor. Mattor som preciiiiis får plats, men det är allt som behövs. Vi tar oss en stund för reflektion och för att fördjupa kontakten med oss själva. För mig står min matta för det. Den trängs också med soffan, stereobordet och kökspallen. Men den rullas ut. Varje dag. Den står för så mycket vackert som inte bara begränsas till just den fysiska matta som ligger under mig. Den står för livet och kärleken och allt däremellan som också är okej.

DET är för mig yoga på riktigt. Den som gör skillnad lite i taget, den som finns mitt i bland oss, den som når ut i vardagsrummen och sovrummen och köken för att det är där vi lever. Vi gör alla vårt bästa och det är nåt vackert över det.