Kroppen skriker nej!

Knappt att jag vet hur jag ska formulera detta. Hjärnan är helt avstängd. Kroppen kryper och darrar av ångest. Amygdala inställt på hot. Tröttheten gör att jag har svårt att fungera. Måste pausa på promenader. Drog i handbromsen privat och ställde in saker jag sett fram så mycket emot. Gråter hejdlöst. Hur fasen ska jag orka jobba såhär? Och då är det ändå halvtid.

Det blir väl en chock. Alla krav som kommer med ett riktigt jobb. Har inte varit där på flera år. Omställningen gör att hela min existens känner sig hotad. Skriker att jag ska lägga av för annars blir det som när jag kraschade. Vad är sant och vad är överdrivna signaler? Jobbet i sig är superkul och allt jag älskar att göra ryms däri. Och företaget och kollegorna är magiska. Det är min egen hjärna som fått spinn och tappat bort sig helt i prestationsångest. Jag visste inte ens att man kan ha sån här prestationsångest! Hemskt är det, speciellt eftersom det är inuti mitt huvud som allt sitter. Vill bara ruska om mig själv och säga åt mig att tagga ner. Inget blir bättre av den här oron.

Fy fasen vad tufft det är. Är ni fler som upplevt detta när ni kommit tillbaka till ”verkligheten”? När kraven börjat komma och hjärnan skriken nej?! Ändå vet jag ju att till en viss gräns måste jag stå ut, detta är träningen på livet tillbaka. Måste lära mig leva på nytt lixom. Som en rehab tillbaka.

Okej. Babysteps. Backa lite. Testa igen. Våga sätta gränser. Ta mig själv på allvar men inte bli rädd för signalerna.

Puhhhh… vill bara gråta och säga till den som bestämmer att jag inte vill vara utbränd längre. Att jag vill backa bandet. Hur länge ska en behöva kämpa?

Annonser

17 reaktioner på ”Kroppen skriker nej!

  1. Fina du ❤️ Känner med dig ❤️
    Lite tankar som dyker upp, har du känt så från början eller har det eskalerat? Kan förstå om det känns så från början men om det eskalerar under arbetets gång så skulle jag ta signalerna på allvar. Kan bara utgå från egna erfarenheter men om det känns fel, om jag måste pusha, kämpa, anstränga mig är det sällan rätt väg att gå. Det slår bara tillbaka. Om det däremot känns lite pirrigt, lite läskigt men ändå roligt o kittlande, då är det oftast en skönare och smidigare väg.
    Rent generellt är denna perioden ganska hektisk för många. Har det varit mycket utöver arbete?
    Förstår verkligen din frustration, känslan av att bara vakna upp ur denna mardröm och allt är bara som ”vanligt”.
    Gråt dina tårar, det är helt okej. Vi finns här för pepp o stöd, du är inte ensam ❤️🙏
    Kram

    Gilla

    1. Tack fina du ❤️ Ja det har varit mycket utöver jobbet: dels har vi köpt ny lägenhet och sen bestämde sig FK för att kicka ut mig i systemet. Det sistnämnda stressar enormt för nu känner jag att allt ”hänger på” min hälsa – att klarar jag inte detta så står jag utan inkomst helt. Sjukt stressande! Borde dom lixom inte utreda mig först om jag har full kapacitet som de säger? Sjukt dåligt.

      Så det med FK var nog det värsta fallet… jobbet i sig är så sjukt roligt men såklart utmanande också för hjärnan, hjärntröttheten har kommit på besök efter allt nytt som hänt. Jag antar att jag lixom inte är sämre i min utmattning egentligen utan skulle kunna repa mig om alla stressorer togs bort.. men det går ju inte nu. Nu är allt så på riktigt – en riktig chock! Har gråtit så mycket… gör fortfarande. Det är så sjukt kämpigt när hjärnan och kroppen säger nej. Men jag vet inte om detta är en platå jag ska över? Märker ju att jag mår rätt bra när jag är hemma (som denna våren innan jobbet) men så fort kraven kommer så säger kroppen ifrån. Måste lixom försöka ta en bit i taget och vänja in mig vid nya livet.

      Tack för ditt fina stöd!! Betyder så mycket! Kram ❤️

      Gilla

  2. Tänker på dig och skickar ljus och ny energi❤❤❤.
    Jag tror våra rädslocentrum för alltid kommer att vara känsligare efter en utmattning.Kropp och hjärna blir aldrig riktigt hela även om vi kan må mycket bättre och få tillbaka förmågor och kapacitet.
    Förstår den stress du känner när FK bedömer att du kan jobba heltid när det är tufft med halvtid.
    Jag är glad för din skull att du trivs med jobbet och att du upplever det meningsfullt. Det är prio ett.Det allra viktigaste med ett arbete.
    Det är svårt med prestationsångest. Den tar så otroligt mycket energi helt i onödan.Men vi är bara människor.
    Man vill göra ett bra jobb och det är lätt att ryckas med.Vilja göra mer och bättre.
    Du är så bra som du är och är bäst på att vara just du.
    Du gör så gott du kan och det är gott nog.
    Jag känner med dig när du får kämpa.
    Jag är inte frisk nog för arbetsträning än.
    Tränar på att få tillbaka livsförmåga , arbetsförmåga är det sämre med.
    Alla krav stressar och jag är rädd att aldrig bli frisk igen.
    Utmattning är en utmaning i livet.
    Så otroligt många bitar att hantera och en så komplex sjukdom.
    Den komplexiteten har inte alla gånger vården och FK förståelse för.
    Man förstår det på riktigt först när man är drabbad själv.
    En stund i taget.
    En dag i taget.
    Styrkekramar till dig.
    Hoppas du får en fin sommar!
    Det viktigare är att man kan älska livet igen och väljer att fortsätta leva trots alla svårigheter en utmattning ger.
    Det mörka vinner inte över ljuset.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    Gilla

  3. Kära Therese, jag förstår verkligen hur det känns för jag har kämpat med den här sjukdomen i femton år nu. . . Man tar försiktiga små steg framåt och försöker hålla prestationsångesten borta. Det man behöver mest är stöd och pepp, men så plötsligt dyker FK upp som en hök som anfaller, sätter tidspress, ställer krav och man får förutom prestationsångest höjd stressnivå för att man blir så himla orolig över sin ekonomi. Det är så galet och beror på brist på kunskap hos politikerna och beslutsfattare. Jag skickar en varm stor styrkekram och hoppas att något inträffar som kan underlätta för dig. 🦋💕

    Gilla

  4. Men det är ju skrämmande hur FK håller på. Lider med dig. Har du haft någon dialog med dem eller kom det bara ett beslut? Var rädd om dig ❤🙏

    Gilla

  5. Hej gulliga du!

    Jag skulle väldigt gärna vilja skicka dig ett personligt email men jag hittar ingen emailadress. Jag utgår från att du kan se min mailadress. Om du vill kan du skicka mig ett mail med bara typ ’hej’ så kan jag skriva till dig.
    Jag önskar dig verkligen allt gott och skickar dig en massa kraft, värme och kärlek!
    Ta hand om dig Therese ❤️🤗

    Gilla

  6. Hej igen gulliga du!
    Jag känner mig inte helt bekväm med att skriva detta men jag har bestämt mig för att göra det nu i alla fall. Kanske hjälper det dig? Jag är själv utbränd sedan en längre tid och hittade en online kurs om energie (väldigt bred kurs). Behöver själv mer energi och balans och hoppas att denna kurs kan bidra till det. Jag har anmält mig för ett par dagar sedan. Kursen ges av Mindvalley och heter Energy Medicin av Donna Eden och hennes man David. Den tar åtta veckor att gå igenom och man har tillgång till den under resten av livet via internet. Normalt sett är kusen väldigt dyr men under de kommande 2 dygnen gäller fortfarande rabatterat pris. Om du är intresserad är jag villig att bidra med hälften av kursavgiften som en gåva till dig då jag gärna vill hjälpa dig (känn dig absolut inte tvingad!) Dessutom får man pengarna tillbaka om man inte är nöjd efter 30 dagars prova på tid.
    Stor kram! 🤗❤️

    Gilla

  7. Åh, dina ord känns inne i mig, dels för egen igenkänning och också för att man inte önskar någon detta tillstånd. Helst skull jag bara vilja ge dig en kram och säga att allt kommer bli bra. Men det är ju inte riktigt så lätt och spikrakt. Hur länge ska en behöva kämpa? Tänkte så igår och sa till min man att nej, nu orkar jag inte mer. Inte mer dåligt mående och inte mer med motgångar. Men jag vet ju också att jo, jag orkar. För vi har ju inget annat val. Men hur fungerar det där egentligen med FK, får man bara ett brev med tack och adjö utan förvarning? Kul ändå att läsa att du har fina kollegor och arbetsplats. Hoppas att du snart får lite semester och att den blir alldeles underbar.

    Gilla

  8. Hej!

    Vilket jävla bajs rent ut sagt!
    När jag kämpade för att komma tillbaka tänkte jag mycket på vad Stressmottagningen sagt, att det absolut svåraste trappsteget är från 25% till 50%. Det är en dubblering! Senare ökningar är inte lika stora procentuellt. Jag upplevde också det så. Det är dubbelt så mycket jobbtid, mindre tid för återhämtning och dessutom stökar 50% till måltidsrutinerna. Antingen måste du äta ute eller i sällskap med kollegor i stimmig miljö. Bara det är ju en timmes högintensiv påfrestning för en utmattad hjärna.

    Plus FK-röran. Jag hade samma. Till slut lyckades min läkare skriva ett intyg om hur sjuk jag var, som de accepterade. Han uttryckte det som att ”spela spelet, skriva de formuleringar de letar efter snarare än de som bäst beskriver mitt tillstånd”.

    Kraft och kärlek till dig ❤
    Backa och håll ut, det blir bättre!

    Kram

    Gilla

  9. Ja backa och håll ut och var noga med dina friskvårdssaker och pauser! Acceptera att detta ÄR svårt och fly inte från känslorna. En dag, en sak i taget och så mycket cred till dig själv för allt du klarar. Skit i FK, lägg ingen energi på dem, det är de inte värda. Du kommer igenom!
    Kram Sofia

    Gilla

    1. Det är svårt att skita i FK, när man är ekonomiskt beroende av dem. Skulle jag skita i FK så skulle jag bli uteliggare.

      Gilla

      1. Ursäkta, menade inte så..
        Utan snarare att inte lägga onödigt mycket energi på att förstå deras agerande osv.
        Jag hade också varit uteliggare om det inte vore för min man, hade aldrig klarat mig på Fks pengar, jag gick ner i tjänst för att klara att jobba alls och det fick jag äta upp.

        Gilla

  10. Tack för din ursäkt Sofia. Förstår vad du menar. Jag har ingen annan i mitt liv som kan stötta mig ekonomiskt så jag kan inte skita i FK varken ekonomiskt eller när det gäller att lägga energi på att hantera deras agerande och bemötandet jag får. Måste alltid försvara mig och förklara mig och be om nåd för att inte riskera att förlora deras ekonomiska stöd. Tråkigt men sant.

    Gilla

  11. Gud varit hemma i 3 år och lider av svår prestationsångest började jobba i maj 3 veckor tog det innan jag fick hoppa av…fick hemska stress symptom 💔💔

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s