i Okategoriserade 897 ord

Söker jobb och drömmer stort

Fina ni. Total tystnad. För en gångs skull beror den inte på att jag mår dåligt eller känner mig trött (så trött på ordet trött, kommer nog aldrig mer kunna ha en normal relation till det ordet) utan på att jag har fullt upp i livet.

Jag slutade ju min arbetsträning i mitten av december och valde att gå vidare. Smart beslut för då kom energin tillbaka och jag kan tydligare se vad jag behöver framåt. Nu söker jag jobb på halvtid och går på intervjuer och mailar företag och sånt. Och mest av allt jobbar jag med att göra det på ett hållbart sätt för mig själv och framförallt att inte låta det definiera mig, för man kan bli rätt sänkt av själva jobbsökandet. Mycket energi ut och nästan ingen alls tillbaka vissa dagar. Mailkorgen ekar tom. Men sen plötsligt så hör flera företag av sig och energin kommer tillbaka. Men jag är lite mer kräsen nu, noga med att välja ett företag som kan hålla liknande värderingar som jag vad gäller balans mellan jobb och fritid. Och bäst av allt? Såna företag finns! Har träffat på flera stycken så känner mig ändå hoppfull och glad till mods. Så vi får se hur detta slutar men ingen stress, bättre att det blir rätt och att jag får en bra start in i den sista fasen i min utmattning; den som ska ta mig från sjukskriven till halvtidsjobb till förhoppningvis heltidsjobb. En viktig pusselbit för framtiden och för hållbarheten i min egen återgång. Men hit me om ni vet företag som är bra eller om ni hör någon som söker en halvtid marknadskoordinator eller liknande. Ni sitter på samma erfarenhet som jag så jag vet att ni har bra öga för goa arbetsgivare.

Och förutom jobb så känns det som att livet snurrar på. Jag har lättare nu att lyfta blicken och våga se framåt, våga drömma och våga planera. Ibland ilar det till i magen när jag tänker på våra planer och jag kan bli lite darrig av stresskänslor som väller över mig. Men stresskänsligheten är en svag länk och bara för att jag blir rädd så betyder inte det att känslan är sann. För nu gäller det samtidigt att våga drömma. Det är en av sakerna jag tror kommer putta mig framåt den sista biten. Att visualisera och drömma och vara pirrig av förväntan. För bakslagen kommer lixom ändå. Dom behöver jag inte tänka så mycket på. Dom kommer med jämna mellanrum i veckorna och jag kliver emellanåt rätt in i total trötthet som gör att benen viker sig, eller så slutar hjärnan att koppla så att jag knappt får fram orden. Men jag blir inte riktigt lika rädd längre, för nu har jag verktygen som kan ta mig ur det. Återhämtning. Våga ta bort stressorer. Våga säga nej. Går det inte så går det inte. Ingen big deal.

Häromdagen var jag ute på Lidingö på Göran Adléns nya föreläsning Framgångsbedägeriet – revolten mot prestationssamhället. Göran är ju trendspanare och han var även faktiskt rådgivare åt oss när jag och min kompis Sarah skrev vår masteruppsats om just trender för affärsmodeller inom retailbranchen, så lite extra kul att följa hans olika uppdrag nu. Och ja. Framgångsbedrägeriet. Behövs det sägas något mer? Vem är egentligen lycklig?

Och lite träning blir det också. Och en del tid på caféer med datorn. Eller en bok. Läste nyss Tid och blev helt tagen. Och nu läser jag Mod att vara sårbar av Brené Brown; ganska passande för mig just nu känner jag.

Och så lyssnar jag på musik. Och njuter av februariljuset som strålar in genom våra fönster och ger mig hopp och lust att ta en tur till Zetas med pappa och köpa vårblommor. Och att förodla årets grönsaker. Och jag struntar i att städa så ofta för att orken inte riktigt finns, så då blir det sex säsonger av Sex and the City istället. Bättre prioritering. Och framförallt känner jag mig väldigt pirrig. Antalet koltrastar jag sett senaste tiden har jag slutat räkna, jag förstod snabbt att det var ett tecken. Förändring är påväg. Och sen såg jag bävern två gånger uppe på land nedanför oss. En meter ifrån mig. Ett tecken. Våga bygga nytt. Nya projekt på gång. Pirret alltså. Många tårar och mycket frustration. Men värt. Ljuset är så mycket större nu när jag vågat möta mörkret inom mig.

20 reaktioner på ”Söker jobb och drömmer stort”

  1. Vad fint att läsa att det inte är försämring som har gjort att du inte har skrivit utan att du har haft fokus på annat och planerar och drömmer framåt! Kom precis hem från en resa och tar gärna den där promenaden snart, när jetlagen har lagt sig 😊

    Gilla

    Svara

  2. Vad härligt att du kan drömma stort igen.
    ❤❤❤
    Jag blir så glad för din skull.
    Så klokt att du tittar på jobbmöjligheter med nya glasögon och tänker på att det ska vara hållbart både i nuet och på sikt.
    Jag drömmer om små saker fortfarande och försöker hitta små guldstunder i den långa upp- och nedförsbacke som en utmattning innebär.
    Det känns som jag har en så ofantligt lång väg kvar till ett någorlunda friskt liv.
    Att känna hopp och rädsla på en och samma gång och ändå någonstans ha en känsla av att allt kommer ordna sig till det bästa i sinom tid.
    Att inte tappa modet då det går med snigelfart.
    Blev så glad av att läsa ditt inlägg.
    🤗🤗🤗
    Varmt lycka till med jobbsökandet och alla dina drömmar.
    Var rädd om dig.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    Gilla

    Svara

    1. Känner så igen mig i det du skriver att det känns som det är så oerhört långt kvar till ett någorlunda friskt liv. Hopp, förtvivlan, rädsla, ångest, ljus, acceptans, tvivel..ja så många känslor. Försöker tänka att allt är ok. Som yogagirl skriver:
      All is well
      All is here
      I am held
      All is well
      ☆☆☆
      Men det är svårt. Tiden går och blir till år men läkningen går så fruktansvärt långsamt.
      Kämpa ♡♡♡

      Gilla

      Svara

      1. Vad det värmde att läsa din kommentar.
        Just idag när jag ligger här i en ny krasch.
        ❤❤❤
        Du vet hur det känns.
        Tack snälla!
        Kram

        Gilla

    2. Fina du! Det går såååå långsamt, det gjorde det för mig också. Två ministeg fram och ett bakåt. Hela tiden. Ända fram tills i somras och då gick utvecklingen snabbt framåt istället. Det är säkert så olika. Men jag har verkligen varit där… så jag vet hur frustrerande det är! Kämpa på och njut av små saker du orkar, en kopp kaffe, en film, en stund i solen. Låt det ha sin process. Stor kram! ❤️❤️❤️

      Gilla

      Svara

  6. Härligt att läsa att du känner att du går på rätt väg. Själv inväntar jag arbetsträning men har även andra tankar om hur jag ska gå vidare (är också arbetslös när jag är frisk). Vilken tanke som är bäst har jag ännu inte kommit fram till men hur jag än tänker och hur det än blir ger det allt en liten rädsla över att lämna sjukskrivningen och kliva ett steg framåt.
    Är en samlare på kloka ord så nu har jag skrivit ner en del från din text i min anteckningsbok. Att man trots känsla av lite rädsla kan drömma och våga säga nej och njut av små saker du orkar, en kopp kaffe, en film, en stund i solen. Låt det ha sin process.
    Hoppas du hittar det jobb du önskar.

    Gilla

    Svara

    1. Åhh vad gulligt – tack! Ja jag är också rädd, ofta, att det inte ska fungera och att jag inte ska orka. Men försöker verkligen att låta den energin motas bort och istället lämna plats för positiva tankar. För vi kan ju aldrig kontrollera det ändå, vad som händer sen. Men jag känner samma sak ❤

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar