Efter senaste inlägget fick jag en klok fråga från Elin som jag tänkte att jag kan dela med er alla, svaret kan vara intressant för flera. Hoppas det var okej med dig Elin att jag delar frågan!
Fråga: Det jag undrar är väl hur du (& arbetsgivare) söker & hittar balans? Jag får upplevelsen av att du är duktig på att lyssna & hitta gränserna för dig själv innan du kliver över, eller är det något jag bara läser in..? Är det du gör nu likt eller olikt ditt tidigare jobb, & hur ser du på fördelar/nackdelar med det? Tack för allt klokt & transparent du delar ❤
Tack fina du för feedbacken och för frågan ❤️ Det där att hitta balans kom aldrig naturligt för mig förut, jag förstod lixom inte att balans var något jag var tvungen att skapa och att det inte bara var något som plötsligt infann sig. Jag trodde lixom att vissa människor hade balans och andra inte. Och inte jag då såklart… Men någonstans längs vägen insåg jag att jag måste jobba för balans själv, varenda dag, vecka, månad och år. Att en dag ibland kan bli överfull men veckan måste vara någorlunda i balans och månaderna måste vara olika intensiva och åren likaså. Och ingen annan kommer att se över detta åt mig utan det är jag som måste stoppa och stanna och planera, planera, planera.
Så vad gjorde jag? Köpte en almanacka, en sån där old school som man skriver i. Där kunde jag ha översikt över veckorna och månaderna till att börja med. Och nu ska faktiskt sägas att detta var, för mig, svårare när jag var sjukskriven på heltid. Då var jag så lycklig över minsta gnutta energi att jag varenda gång gjorde av med allt och lite till. Och det blev bakslag. På bakslag. På bakslag. Tills jag lärde mig mer och mer och allra bäst blev det faktiskt när jag var tvungen att styra upp dagarna och veckorna efter jobbet. För nu kan jag inte längre göra av med all energi i ett svep för jag måste alltid spara lite och ha en buffert så jag orkar hela veckorna. Tufft ibland men så mycket enklare att energiplanera.
Nu har jag en egen regelbok för hur veckorna får se ut:
- Endast en social aktivitet utanför jobbet per vecka (mån-fre)
- Endast en social aktivitet per helg
- Max ett träningspass utöver promenader per vecka
- Max ett träningspass per helg
- Yoga 20-30 minuter yin/restorative tre veckodagar och en helgdag (ger energi och balans)
Mitt jobb (arbetsträning) både ger och tar energi såklart men det känns mer som att det ger ändå. Jag jobbar med något heeeelt annat än vad jag gjorde förut (affärsutveckling B2B) och har taggat ner cirka 89 steg på karriärstegen. Idag jobbar jag i ett e-handelsbolag, med inrikting träning och hälsa, med lite allt möjligt men framförallt med saker där jag inte sitter ytterst ansvarig för någonting what so ever. Jag har helt enkelt rätt lite grejer att oroa mig över när jobbdagen är slut. Det har verkligen varit toppen för mig att inse att ett jobb kan vara hyfsat enkelt och prestigelöst och jag mår så bra av det. Så i och med det har det också varit enklare att skapa balans mellan jobb och fritid.
För mig hade det nog inte fungerat, tyvärr alltså, att jobba med samma saker som innan utmattningen. Jag älskade det jobbet men det sitter för djupa spår i mig av prestation som nog kommer ta lång tid att sudda ut. Kanske fungerar det om några år men just här och nu måste jag tänka om för att kunna bli frisk och skapa ett bra liv för mig själv. Så det är tvådelat och lite sorgligt inom mig med tanke på att jag gillade det, men jag tänker att jag har många år på mig och det som passar just nu är nu och sen är sen.
Fördelarna med att ha ett enklare jobb har varit att jag som sagt slipper tänka på jobbet efter jobbet (att det uttrycket ens ska behöva tas upp som något extraordinärt är sjukt…), att jag mer och mer lärt mig att skala av prestationsprinsessan inom mig och känt att jag kan göra jobbet med vänsterhanden och inte behöver bevisa någonting för någon, att jag inte känt att jag är ute efter att jobba med samma sak i längden så jag har mest jobbat nu för att skapa en rutin, och många många fler saker.
Nackdelarna har varit kanske att jag blivit lite uttråkad stundtals för att jag inte blivit tillräckligt stimulerad, att jag nu måste fundera på vad jag ska jobba med ”på riktigt” när arbetsträningen är över. Men i övrigt inte några direkta nackdelar tror jag. Jag upplever det nästan enbart som positivt; jag har jobbat med enklare saker i en miljö som jag var rädd för innan detta och har lixom insett att jag faktiskt klarar av massor av saker. Hello?!
Min chef är i min egen ålder och jag har hela tiden kunnat vara så extremt rak mot honom om hur jag mår och vad som fungerar och inte fungerar. Den dialogen har varit guld. Jag har haft lite sjukdagar strödda här och där och detta enbart för att jag ibland varit påväg ur balans. Då har jag stoppat direkt. Ingen prestige funkar i detta läget. Jag har lixom ingenting att bevisa för någon just nu, och framförallt så gäller nog fortfarande regeln om att jag är min egen värsta fiende när det gäller det där med prestation. Jag har så extremt höga krav på mig själv och dessa har jag verkligen jobbat hårt med under arbetsträningen. Men still in progress kan man säga.
Undrar om detta svarade på din fråga? Så glad att ni ställer frågor för det gör det mer levande för mig också att veta vad ni funderar på. Nu står jag inför utmaningen att våga kasta om och söka ett riktigt jobb. Där folk kan kräva saker av mig *skriet-emoji*. När jag säger det till Stoffe skattar han bara; ”Den enda som har ångest över din prestation är du själv. Gör 60 % av vad du tycker är bra så kommer det vara en överprestation.” Så ja, jag lägger mig väl på 40 % då och tränar. Enda vägen framåt.
alldamnstories 
Tack för allt du skriver. Så värdefullt 💖🙏
Har verkligen saknat ärligheten och igenkänningen. Kom på mig själv att jag var så nöjd idag att jag orkade laga lunch till mig o min son, promenera, göra enklaste enklaste övningar (läs stretch) OCH laga middag OCH ett telefonsamtal med min chef. Detta är för mig väldigt mycket på en o samma dag. Var riktigt nöjd och stolt då energin ändå inte är helt slut. Ända tills jag pratade med min vän som inte är sjuk. Då kändes allt så futtigt. För en kort sekund kände jag mig nästan ”frisk” för att sedan inse att jag inte är det. Att jag ens jämför mig med fullt friska är ju så klart orimligt och jättedumt men saknar som sagt igenkänningen från andra i samma situation.
Kul att du öppnar upp för frågor, har inte riktigt vågat fråga då jag tänkt att det blir för mycket för sig när du nu jobbar o allt 🙂
Men om du orkar svara så har jag en fråga till dig. Hur kände du dig när du började arbetsträna? Kände du dig redo? Jag tycker det är så svårt, vissa dagar känner jag mig redo och kraftfull och nästa dag är jag tillbaka till det äppelskrutt jag varit så länge. När vet man helt enkelt när man är redo för att börja arbetsträna? Förstår så klart att det är väldigt individuellt men hur kände du?
Massor av kramar 💖😘
GillaGilla
Jag tar mig friheten att ge dig ett svar också, uppskattar precis som du skriver när man får igenkänning, vilket jag tycker är svårt att hitta. Stor igenkänning på din dag, det betyder extra mycket när man märker att man varit/gjort nåt med sitt barn <3.
Jag satt på avstämningsmöte i januari en vecka innan planerad start på 25% & började storböla på frågan om det kändes bra. Det gjorde visst inte det. Jag var livrädd för att det inte skulle funka. Vi kom fram till att jag skulle börja med varannan dag, 10-12 mån, ons, fre. Det funkade!
Något som hjälpt mig mycket i processen är min läkare som gång på gång påminner om att vi som människor är emot förändringar – man vänjer sig snabbt vid nya rutiner & det är besvärligt att ändra. Alltså kommer det alltid kännas läskigt när något ska förändras, T ex börja arbeta / gå upp i tid. Men det fina i kråksången är att det ger så himla mycket när man märker att det funkar <3.
Lyssna inåt, känn att du har någon professionell med dig som du litar på & våga chansa med babysteps framåt. Lycka till!
GillaGilla
❤️❤️❤️
GillaGilla
Ja det där med att jämföra sig alltså.. jag jobbar också med det. Sååå svårt. Jag tror mest att man ska tänka att man börjar arbetsträna när man känner sig nyfiken på det. Jag kände mig nog inte helt redo men ändå lite pirrig av tanken. Sen när jag väl kol igång så är det det bösta hittills i min sjukskrivning! Mådde snabbt mycket bättre. Men känn dig inte stressad av det utan bara låt tanken finnas där och se om det känns spännande just nu… KRAM
GillaGilla
Jättebra inlägg, fint att få läsa hur det går för dig. Hörs eller ses gärna när du orkar framöver.
GillaGilla
❤️❤️❤️
GillaGilla
Ännu ett givande inlägg. Tack!
Din regelbok, är det något du kommit fram till själv eller har du fått vägledning utifrån att tänka på det sättet?
Egentligen kanske oväsentligt men funderade bara då jag haft ett ungefärligt liknande tänk för en planering av mina dagar (som heltidssjukskriven) för att hitta en bättre struktur. Jag är lite fladdrig och oregelbunden. Men det tyckte inte min psykolog när jag la fram min tanke, utan svaret var mer släpp prestation, ingen planering som kan stressa dig osv. Har ju tidigare levt efter ständig planering, dag för dag, timme för timme. Hur som, så gillar jag din regelbok 🙂
GillaGilla
Hittade på regelboken själv 😜 Tycker det har varit svårt att hitta bra råd faktiskt, får bäst råd från dom som själva varit utmattade. Resten blir lite svåra att efterleva… så jag hittade på själv. Jag hade också ostrukturerade dagar innan men nu har jag mer en ram att hålla mig till. Kram!
GillaGilla
Åh, det gick jättebra att publicera! & vilket bra svar sen. Just det du skriver om att inte gå tillbaka till samma typ av jobb gav mig bra pusselbit i mina frågeställningar just nu. Har möte med HR, chef & läkare imorgon & jag tror jag ska våga säga att jag inte trivs & inte vill arbeta där jag är nu; samma yrke men helt annat upplägg & förutsättningar. Även om jag inser att jag som sjuk & halvfrisk inte ska tillbaka till det jag trivdes så himla bra med innan (upplevde aldrig någon negativ stress tydligt utan dundrade in i krasch med stora skygglappar både på jobb & ffa privat) så är det inte värt att som nu inte trivas & känna mig moraliskt påverkad & tillkortakommen arbetets struktur.
Sista veckorna har jag blivit mer öppen inför att våga verkligt känna efter & släppa all form av prestige, drömjobbet kommer finnas kvar både om ett & fem år, & vem vet det kanske ändras till nåt annat under tiden. Din text gav som sagt en pusselbit som passade in där. Nu ska jag sova på saken med målet att vara helt ärlig emot mig själv imorgon på mötet.
GillaGilla
Tänker på dig och håller tummarna att allt ska ordna sig! Hoppas du vill dela med dog framöver med hur det går, jag tycker det är så spännande att följa era resor också. Hittar så mycket kloka saker i det ni gör. Tack fina du!
GillaGilla
Du skriver så mycket klokt och nyttigt för oss alla. Det här med att energibalansera är det allra svårtast tycker jag för det är en svår sak för någon med utmattning när hjärtat och hjärnan inte är kompisar längre. Kramis från mig
GillaGilla
Exakt, det är sååå svårt när hjärnan och kroppen inte hänger ihop. Så svårt att förklara för någon som inte varit utmattad men så är det verkligen. Kramis!
GillaGillad av 1 person
Så bra inlägg, stor igenkänning! Just om att SKAPA balansen själv. Helt knäppt att det är revolutionerande men så var det för mig också. Inspireras av att du arbetstränar och jag önskar att jag hade fått/propsat på att få den möjligheten. Jag är i en arbetssökningsprocess efter att ha varit utmattad och det är så oändligt svårt att veta vad en klarar av och inte, och vilken typ av arbetsmiljö som jag vill ha etc. Kram
GillaGilla
Haha ja visst är det knäppt att man inte förstod det innan, nu känns det så självklart. Jag fick den möjligheterna, oklart varför men jag har kubiker heller något jobb då jag valde att lämna det efter att jag kraschade. Men snart ska jag jobba på riktigt, frågan är bara med vad 🤨 Kram
GillaGilla