Våga vara operfekt – boktips 

Så trött på att säga att jag är trött, men det är sanningen. I måndags gick jag upp i tid lite till på jobbet och det tar ut sin rätt i kroppen. Ändå tänker jag ibland (idiotisk tanke egentligen) att ”en timme extra per dag är väl ingenting”, men jo. Det är det. Roligt såklart, mitt jobb är verkligen roligt, men det är ändå en påfrestning på kroppen att gå upp i tid. Nåja. Jag får vara snäll mot mig själv längs vägen (as always right?). 

Och så skulle jag ha velat fota den här boken som jag nu tänker tipsa om men det har jag tyvärr inte orkat; så här kommer tipset ändå. Och det var faktiskt min vän Isabel som tipsade mig om den här: Våga vara operfekt av Brené Brown. Läs! bra tankar om personlig utveckling och att få lov att vara sårbar – något som ju vårt samhälle i stort inte direkt ger applåder för. Men vi ska tamejtusan ändå våga vara sårbara och operfekta för det är så man mår bra. Ja hörde ni? Det är vägen till att leva ett helhjärtat liv. Det har Brené forskat fram, för hon är just det; forskare. Läs boken och omfamna det operfekta och sårbara, både hos sig själv och hos andra. 

10 reaktioner på ”Våga vara operfekt – boktips 

  1. Exakt. Mer sårbarhet och imperfektion överallt i samhället! Alla gemenskaper mår bra av det, det får folk att öppna upp när någon vågar vara sårbar. Utmaningen är att våga gå före och vara imperfekt, det är svårt. Jag vill gärna att andra ska vara det, men jag själv…? Svårt som sagt, men en bra utmaning! Härligt att du fixar jobbet så bra!
    Kram Sofia

    Gilla

    1. Ja eller hur! Jag gillar personer som är operfekta, det gör dom mer intressanta tycker jag. Men som du säger – att tillåta sig att tycka att operfekt är bäst när det gäller en själv är sååå svårt. Jag jobbar med det hela tiden (och då är jag låååångt ifrån perfekt 😂). Men boken gav handfasta tips som jag försöker tänka på i vardagen – väldigt bra. Kände igen mig så mycket 😵 Hahha ja det har varit en bergochdalbana, verkligen, är helt totalt slut varje dag fortfarande. Men men… konstigt vore det annars? Hoppas du mår bra! KRAM

      Gilla

  2. Reserverade just boken! Halvvägs genom inlägget öppnade jag bibblan-sidan så jag inte skulle hinna glömma ☺️.

    Angående jobbstegring, när började du & på hur mycket? & hur har stegringen sett ut? Är det via FK eller AF, eller ”vanligt” jobb?
    Hur tänker du, & din läkare, kring den ökade tröttheten?
    Jag gick upp till 50% i slutet av augusti & fick (såklart) ökad trötthet men också en del andra ökningar i symtom. Nu drar min läkare i broms & anser att det inte är hållbart & att vi borde tänka annorlunda rehabväg. Känner mig så splittrad – gillar jobbet hyfsat men är egentligen inte vad jag vill göra på sikt (är fysioterapeut & jobbar nu på sjukhus, vilket skiljer sig mycket ifrån rehabmottagning som jag trivs bättre med & vill tillbaks till på sikt). Oj, det blev långt & många frågor 😉 Hoppas du kan bena ut nåt svar ur detta :).

    Gilla

    1. Jag har arbetstränat via AF och FK nu i snart nio månader. Började 25 % (10 h fördelat på tre dagar mån, ons, fre) maj-juli, stegrade till 13 h per vecka augusti och september (gjorde det genom att lägga till en dag så jobbar fyra dagar per vecka, ledig ons) och sen la jag till några timmar till så gick upp till 20 h per vecka i oktober, samma antal dagar (4). Har också fått symptom men de har gått över men tiden och gör dom inte det så har jag fått backa tillbaka. Beskrev i inlägget idag hur jag fått möblera om lite igen för jag började må dåligt av pendling och allt folk i tunnelbanor och grejer. Så mott råd är ändå kanske att lyssna på läkaren och bromsa – tror inte man ska bryta ner kroppen för långt lixom. Det finns inte buffert till det riktigt. Håller alla tummar för att det kommer lösa sig 💜

      Gilla

  3. Tack för boktipset. Suger i mig nya böcker att få tips och råd av just nu. Det ju sant att de som vågar släppa på skalet och inte vara perfekta som blir intressanta och har något att ge oss andra. Kram Kamilla

    Gilla

Lämna en kommentar