Blä. Ångesten som kommer av att man försöker göra nya saker. Eller en sak för mycket. Lära sig ett datorprogram, typ. En enda liten sak för mycket och kroppen skriker NEJ! Hjärnan kollapsar totalt. Ett pip från någon och jag blir spänd och gråtfärdig. Hoppar till av ljud. Orkar inte se tv eller telefon eller läsa en bok.
Efter jobb och eftermiddagsvila gick jag en promenad i skogen, tappade andan av alla vackra färger, kände kärleken i bröstet. Dunk dunk dunk. Och så behövdes det disktabletter så en sväng inom Coop ovanpå det. Kände paniken växa. Kunde knappt andas när jag väl kom till kassan. Domningar i ansiktet och benen. Kroppen som förbereder flykt. Bit mig men det kommer inget blod. Småsprang hem i panik. Och nu försöker jag vara förstående mot mig själv. Det är tufft med nytt jobb. Förändringar. Allt som ruckar mitt mönster drar undan prick all min stabilitet för stunden.
Så, what to do? Andas eller nåt. Även om jag helst vill gråta och säga till hen som bestämmer att nu ORKAR JAG INTE MER! Hur mycket ska en behöva kämpa?!
Och juste. Så läste jag Lotta Lundgrens debattartikel på SvD som ärtan på moset. Grädden i glassen. Oliven i ginen. ”Ytliga människor med ytliga ideal drabbas alltid av tomhet och utmattning.” Joråsåatte. Tackar och bockar. Kärlek och förståelse. Den bollen tänker jag inte fånga, nope.
alldamnstories 
Kram fina du! Berörs av dina ord och förstår att det är svårt. ❤
GillaGilla
Tack fina! ❤️❤️❤️ Ja du vet hur det är 😬🙈🌪💥
GillaGilla
Den är så himla tuff vägen vidare.❤❤❤
För oss alla på olika sätt.
Har man modet att ta nästa steg så minns kroppen ändå.
Reagerar med ångest och panik av förändringar.Jaget vågar men hjärnan minns och reagerar med rädsla.
Du gör så rätt som söker dig till naturen.Där har jag känt att det är lättare att landa i lite ro,acceptans och närvaro när ångest och mörka, tunga tankar vill ta över.Man kan andas och bara vara.
Jag tror naturen rymmer en klokhet, en balans som vi människor kan lära oss mycket av.
Jag blev också så ledsen och arg över artikelns i SvD. Jag mailade personen i fråga.
Kände att jag behövde stå upp för mig själv, för dig och alla medmänniskor som drabbas av denna svåra och komplexa sjukdom.
Jag räknar mig inte heller till några ytliga människor med ytliga ideal.
Jag skrev till Lotta Lundgren att det är precis tvärtom. Det är empatiska människor med stort hjärta och stort engagemang för andra som ofta blir sjuka.
Det är inte lätt att sätta gränser mot de normer och strukturer som råder idag i vårt samhälle.Det finns fortfarande så stor okunskap kring vad utmattning handlar om.
Bara så tråkigt att människor som inte vet vad det handlar om uttalar sig och gör andra människor illa.
Jag hade nog hellre brutit mina ben och armar på samma gång istället för att drabbas av utmattningssyndrom med allt vad det innebär.
Men vi måste bli starka tillsammans för att få till samhällsförändringar så att vi kan leva hållbart till kropp och själ.
Du har ett stort hjärta och en djup och klok själ.❤❤❤
Var rädd om dig.
En dag i taget…..
❤❤❤
Kram från
Annica
GillaGilla
Heja dig som skrev ett mail!!! TACK! Kände mig rätt trampad på av just den artikeln, vet inte varför. Brukar annars inte bry mig så mycket. Kanske för att det hon skrev var så förbannat dåliga slutsatser att jag ville spy. Kändes som att allt var utan grund och går heeeeelt emot allt vad forskningen säger om utmattning. Jag blev så upprörd helt enkelt. Vissa uttryck var sylvassa spikar riktade mot en grupp människor som redan ligger ner. Nej fy. Kan man inget om ämnet behöver man inte uttrycka sig så, helt utan ödmjukhet. Hon fick skriva en artikel till som förlåt. Hur mycket hon egentligen sa förlåt i den är dock oklart, det fanns inre direkt någon förmåga att sätta sig in i andras liv där inte. Men men. Bra att du och många fler röt ifrån, man ska inte behöva svälja sån skit.
Tack fina du och detsamma!! Du är så klok och skriver saker som får mig att stanna upp och tänka efter ❤️ KRAM
GillaGilla
Hur mycket ska en behöva kämpa? Ja, du om vi ändå hade svaret. Jag har svårt att tänka på det som faktiskt går bra. Det är så mycket lättare att tänka på det som ”skiter” sig. Men jag jobbar på att tänka så här, när jag läser din text nu så ska vi ta till oss den upplevelsen du hade i skogen, att hjärtat slog dunk dunk av allt det vackra. Om du inte fyllt på med den härliga känslan innan disktabletterna så kanske du inte ens klarat av att faktiskt betala dem. Jag menar inte att man ska förringa din känsla över det som hände på Coop utan det var en tuff match som ingen ska behöva kämpa sig igenom. Det jag menar är att jag ska tänka större på det härliga och mindre på det som inte kändes lika bra.
Gällande den där artikeln som jag läst rubriken på så scrollade jag bara vidare i flödet när det togs upp. Skönt att ibland stoppa huvudet i sanden och blunda för andras åsikter. Va rädd om dig.
GillaGilla
Ja sant. Många saker fungerar faktiskt nu. Men de senaste veckorna har varit såååå tuffa. Kan inte ens se på tv längre eller föra ett normalt samtal för min hjärntrötthet är maxad. Gör så ont. Men det är väl en sån klassisk ”tröskel” som jag ska över 😬 Idag blev det jobba 15 minuter och 15 minuter dricka te, varvat i tre timmar. Får se om det känns bättre för huvudet efter det 🤓 Man får prova sig fram! Yin och yang och allt det där 🦄 Ja det gjorde du rätt i för det var inget vettigt sagt i den artikeln. Jag brukar sällan bli speciellt upprörd över sånt men just den artikeln i SvD som jag alltid läser träffade på helt fel sätt. Tråkigt. Att hon sårade så många genom att egentligen bara vara opåläst.
Hoppas allt går bra för dig! Ta hand om dig 🤗 KRAM
GillaGilla
Alltså den människan kan ALDRIG ha varit där själv. Eller någon i hennes närhet.
För då uttrycker man sig fan inte så där dumt 👿
Det är ju djääävligt lätt att sitta o tycka nått om nått man inte ha en aaaaaning om hur det är.
Skit i det där stolpskottet!
Jag är också på väg tillbaka efter ett års sjukskrivning för utmattningssyndrom.
Massor med kramar
/Annika K
GillaGilla
Åh hoppas allt går bra för dig och att du känner dig starkare! Många kramar!
GillaGilla
Någonstans läste jag att man måste vara frisk för att kunna bli frisk från utmattningssyndrom. Det är så många hinder och käppar i hjulet som kommer hela tiden att all kraft och energi som byggts upp rasar på en sekund när nya hinder eller tokigheter kommer. Suck säger jag bara. Livsfarligt att ens tycka eller uttala sig om utmattning om man själv aldrig varit där. Ytlig? Möjligtvis för att den sjuke inte orkar möta eller gå in i samtal med någon ny som tar enormt mycket av den som är sjuk.
Orkar inte bry mig om sådana människor har slutat vara nyfiken på nya människor bara för att det tar mer än vad det ger oftast. Måste spara min energi.
Kramis Kamilla
GillaGilla
Ja jag var också så tidigare i min utmattning: orkade inte vara trevlig mot någon. Att ens le mot kassörskan på apoteket var omöjligt. Men sen släppte det, mer och mer. Och ju bättre jag började må, ju mer nyfikenhet kring andra kom tillbaka. Tur! Men ja, artikeln var så knäpp. Blä. Hoppas du mår bra! KRAM ❤️👊❤️
GillaGilla