i Okategoriserade 480 ord

Bakslag i utmattningen

Just nu är allt i mitt huvud och min kropp kaos. Så många förändringar som råkar komma samtidigt. Igår började jag nya tjänsten. Vi letar lägenhet febrilt och planerar fotografering och visning av vår nuvarande. Och ovanpå det ett par grejer som skakade om mig rejält förra veckan. Behöver jag säga att mina stresssymptom är på max? Jag sover riktigt dåligt, gråter och är emotionell på ett sätt som inte är härligt, ångesten flyger i taket och igår påväg in till jobbet fick jag en rejäl ångestattack som jag inte lär glömma i första taget. Jahapp. Är det detta som kallas bakslag antar jag? 

Idag har jag varit hemma från jobbet och istället bokade jag tid hos psykologen och träffade henne nu på eftermiddagen. Tillsammans kunde vi reda upp lite surr i huvudet och vi pratade om att strukturera upp i huvudet en sak i taget. Inte bli överväldigad av allt, för även om vi köper lägenhet nu så ska inte vår fotad förrän om två veckor, visas om fyra veckor, flytt om kanske tre månader… ja sånt. Och jobbet får jag ta dag för dag. Inte låta rädslan ta över (mina nervbanor vill få det till att jag är tillbaka till innan kraschen, så är det givetvis inte). Men jag blir rädd. Så är det bara. Alla alarmsystem lyser rött och nu när jag lärt mig lyssna blir jag så rädd. 

Men jobbar på det. En stund i taget. Andas. 

Punkter vi kom fram till som kan hjälpa i alla fall mot panikattacker på tunnelbanan:

– Magandning

– Spänna händer och axlar krampaktigt för att sedan slappna av och känna skillnaden

– Tysta hörlurar (hur kunde jag glömma dom hemma igår??!) / öronproppar 


Men gör bakslaget att jag ska stoppa livet och fly från problemen? NEJ! Jag ska påminna mig själv om att bakslag är bra för det gör att jag återigen får tillfälle att använda verktygen jag fått i min utmattning. Nu prövas vartenda ett. Och jag måste komma ihåg att hitta glädjen i alla de förändringar som pågår. För det är ju därför jag genomför dom. För att jag är nyfiken på hur det skulle kännas med dom implementerade i mitt liv. Glädjen… som jag har jobbat med den de senaste månaderna. Nu ska jag bara hitta den igen. 

Puuuhhhh! Hoppas ni mår bättre än vad jag gör just nu ❤️ 

8 reaktioner på ”Bakslag i utmattningen”

  2. Tänker på dig.❤❤❤
    Hoppas du snart mår bättre.
    Klokt att du stannar upp och backar.
    Våra stressystem kommer nog aldrig att fungera som innan vi blev sjuka.
    Trots att det är en svår balansgång så lyssnar du på kroppen nu.
    En sak i taget, dra ner på takten så att både kropp och själ hinner med.
    Kan du ta dig till jobbet på något annat sätt?
    Jag tänker att Stockholms tunnelbana kan utmana den friskaste hjärna vad gäller stressreaktioner med alla syn – och hörselintryck.
    Många förändringar på en gång skapar extra mycket för hjärnan att hantera.
    Varmt lycka till med ditt nya jobb.
    Du kommer klara det här.
    Var rädd om dig.❤❤❤
    Kram från
    Annica

    Gilla

    Svara

    1. Nej jag tror inte heller att systemet kommer fungera som förut, våra signaler kommer nog alltid att vara oproportionerligt stora i förhållande till faran. Tyvärr. Även om det såklart blir bättre och bättre.

      Ja provade att cykla en bit idag istället, och roddade om med tiderna så jag åkte vid 9.30 efter rusningen. Funkade mycket bättre. Får prova mig fram 😬

      Tack fina du!! Hoppas du tar väl hand om dig ❤️❤️❤️ KRAM

      Gilla

      Svara

  3. Söta du, andas, var rädd om dig. Använd dig av all klokskap som du samlat ihop under åren. Du har allt du behöver för att ta dig igenom. Bara andas.. Och så skönt att du har en bra psykolog och en fin man! ❤
    Kram!

    Gilla

    Svara

  4. Smart av dig att stanna upp och jag tror du är väldigt rätt på det med glädjetänket, du gör detta för att du önskar och vill det och då får det ta sin tid och ha sin process.
    En sak i taget, precis. Så lätt och så svårt, men det är bara att träna på! Jag håller alla tummar och tår för dig!
    Kram Sofia

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar