SVT Edit Stories

Några av er kanske minns att jag spelade in ett kort klipp för SVT i februari? Igår släpptes avsnittet och ni hittar det här. Jag vågade först inte titta och det tog faktiskt ett helt dygn innan jag kände mig stark nog för att se klippet. Men nu har jag kikat. 

Ni är nog många med mig som känner igen känslan av att själva ”kraschen” är mer eller mindre av ett trauma och i alla fall för mig så gör det fortfarande otroligt ont att tänka tillbaka på veckorna innan kraschen, den dagen och även tiden precis efter. Det var känsligt att prata om (som ni märker) och jag skulle inte alls säga att jag har bearbetat klart detta än. Kanske tar det tid. Kanske behöver jag mer distans och mer kraft i mig själv för att inte bli rädd att prata om detta, eftersom kroppen på något sätt reagerar instinktivt med skräck vid tanken på pressen jag kände innan jag kraschade. 

Men hursomhelst så kolla gärna själva på klippet. Jag såg att jag pratade om mammor som inte är närvarande, och självklart inkluderar det även pappor (hello!). Jag tänkte bara utifrån min egen roll som kvinna och i framtiden mamma till små goa barn; hur jag har visualiserat mig till att jag trott att jag kommer att vara en stressad mamma. Förut. Inte längre. En liten parentes då. Så ni inte tror att jag tänker att pappor skulle slippa undan stressen av två barn hängandes i rockärmen samtidigt som jobbet kallar. Nope. Inte min man i alla fall! Vi kommer få jobba med närvaron och kravbalanseringen tillsammans ❤ 

Tack till SVT som gjorde att jag kände mig så otroligt bekväm att våga vara sårbar den där dagen i februari när vi spelade in. Som för övrigt ju visat sig vara en av nycklarna till lyckan, det där med sårbarheten. Den behövs för att våga falla fritt och känna pirret av kärlek och närvaro. 


23 reaktioner på ”SVT Edit Stories

  1. Oj vad starkt. Oj vad bra. Jag fick gåshud. Klump i halsen. Tårar i ögonen… Så fint av dig att berätta så naket och sant.
    Du är fantastisk!

    Kram💛

    Gilla

  2. Så fantastiskt bra och rakt upp och ner berättat. Förstår att det tar på dig både att göra det och se det…naket, utlämnat, sårbart och drabbande. Rys. Väcker minnen från min egen första tid som utmattad. Starkt gjort!
    Kram Sofia

    Gilla

  3. Så fint, så modigt, så naket. Jag känner tacksamhet för ditt mod att berätta om detta. ❤️
    Du är bäst ❤️

    Gilla

  4. Jag gråter när jag tittar på detta. Du berättar så bra. Tänk att vi är så många som hamnar i det här helvetet. Usch. Starkt gjort av dig att dela med dig! Kram 💜

    Gilla

  5. Heja dig modiga du ❤️ Så imponerad av ditt mod. Att dela med sig av sina erfarenheter tycker jag är det bäst och finaste man kan göra som människa. Att skapa ett ”vi” när alla springer runt och känner ”det är bara jag” kramen

    Gilla

  6. Wow Therese! Vilket inslag! Lämnar ingen oberörd. Så starkt och modigt av dig. Hoppas detta klipp sprida i mängder ❤️

    Gilla

  7. Av en slump hade jag just innan sett de tre längre avsnitten av Edit: we can’t do it! Grät mig igenom hela första avsnittet – det gör så ont att se sanningen i vitögat. Att bli påmind om traumat att krascha & att försöka få ihop livet efter kraschen. Samtidigt som det gör gott att påminnas, minnas, uppleva, & gråta.
    Ditt inslag var oerhört starkt, grymt av dig att göra det! Pratade om det idag med en kollega om hur dåliga vi är i allmänhet att visa oss ”svaga”, när det egentligen handlar om att visa oss ärliga. Visualiserar en norm där vi (& kämpar med att börja med mig själv för att skapa normen för min dotter) är ärliga & inkännande både emot oss själva & andra.
    På tal om att känna igen sig i andras historier så vill jag passa på att ännu en gång berömma & tacka dig för der du gör. Jag har sedan ett antal veckor gått på kurs via FK riktad mot utmattade, förhoppningen inför var att träffa likasinnade & kunna växa i mig själv med den gemenskapen som grund. Tyvärr är igenkänningen minimal, både i ålder, personligheter, levnadssätt, yrken, varför man kraschat & hur man ser på framtiden… Det gör det extra viktigt att ha hittat bland annat dig där jag faktiskt känner igen mig, det hjälper enormt! ❤️

    Gilla

    1. Ja jag håller helt med! Så bra att du vill visa äkthet för din dotter, jag tror det är det absolut största och bästa vi kan göra för andra och framförallt för nästa generation. Det kommer att skapa förändring! Det är genom sårbarhet vi knyter äkta band. Är helt inne på det just nu efter att ha läst Brené Browns böcker. Det som är äkta binder oss samman.

      Tack fina du, oj vad glad jag blir av din kommentar!! ❤️😘 Jag kände preciiiis samma sak innan jag träffade alla er härinne, jag kände mig så ensam i min utamttning innan detta. Är verkligen så extremt tacksam att kunna interagera med er, det känns betydligt lättare än att bära runt på allt detta helt ensam. Din kommentar värmde verkligen ❤️❤️❤️

      Gilla

Lämna en kommentar