Vi var bara hemma ett par dagar i Stockholm och sen styrde vi nosen neråt Blekinge. Jag är lite frånvarande här på bloggen och det är helt enkelt för att jag tycker det är ganska tufft just nu. Jag försöker parera livet tillsammans med utmattningen och det är betydligt svårare än vad jag trodde. Tur att jag har så fin familj och personer runt mig som stöttar och låter mig vara precis så som jag är. Dagen vi kom mer hit satt jag gråtandes vid middagsbordet för jag hade så kraftig ångest. Reaktioner på det? Inget konstigt alls. Världens bästa familj och svärisar.
Så ja. Allt är lite kämpigt. Och jag vet att just ni vet. Tack ❤️
alldamnstories 
Det går upp och ner, fram och tillbaka.
Det här med utmattning och ångest är inte lätt och ångesten
kan knacka på dörren när man minst anar det.
Men det går framåt❤️❤️❤️.
För dig också även om du har en tuff period just nu.
Vad skönt att dina nära och kära förstår hur det är
och låter dig vara den du är som du är.
Styrkekramar i massor.❤️❤️❤️
Annica
GillaGilla
Ja den känns så oberäknelig, ångesten. Och ibland tror jag att min rädsla för ångest är minst lika stor som ångesten själv så jag nästan ovilligt framkallar ångest bara av tanken på det lixom 😳 Ja jag försöker verkligen tänka på allt som ändå fungerar, för det är ju mycket när man ser tillbaka, och tänka tacksamma tankar. Varningssystemet funkar lixom 👌 Hoppas allt är okej med dig ❤️❤️❤️ Många kramar! ❤️
GillaGilla
❤ ❤
GillaGillad av 1 person
❤️❤️❤️
GillaGilla