Visby är ju så vackert. Det var längesen jag var på Gotland och mindes knappt hur fint det faktiskt är. Strålande sol och hyfsat folktomma gator gjorde sitt. Staden visade sin vackraste sida.
Och Gotlands bryggeri. Öltapparna. Shoutout till pappa: vi fick dricka hur mycket vi ville av alla goda sorter i deras tappar. En upplevelse som kändes som en riktig once in a lifetime.
Kullerstensgator i hela Visby. Tur att en är uppväxt i Trosa så man lärde sig tidigt att gå i klackar på kullersten. Det är lite av en konst.
En fantastisk helg på så många sätt. Men det slår mig alltid i stora sällskap hur olika vi alla är. Och jag känner mig ofta mest olik alla på något sätt. Min natur är väldigt lugn och grundad och när det blir för mycket stim och stoj och fladdrig energi vill jag automatiskt dra mig undan. Min introverta sida blir så otroligt tydlig i stora sällskap. Att jag efter en stund tappar energi. Lust. Men jag hade preppat med att läsa lite i boken Introvert – den tysta revolutionen så att jag skulle vara beredd. Och slippa känna mig som ett ufo. Men likförbaskat är känslan konstig. Och det beror såklart inte på just detta sällskapet. För det var det bästa någonsin. Det beror på hur samhället har skapat en norm kring hur vi ska vara. Bete oss. Ett extrovert ideal. Och den avvikande introverta.
Men verkligen fina personer alltså. Vissa nya, vissa gamla bekantskaper. Men alla så fina. Det lämnade en känsla av glädje kvar i kroppen. En sån känsla som antagligen kommer stanna hela livet vid minnet av den här helgen.
alldamnstories 
Du beskriver så bra hur det känns att vara introvert och känslan som uppstår då man hamnar
i sociala sammanhang och känner att man inte riktigt ”platsar” trots gemenskap och gott sällskap
av fina människor.
Jag har alltid känt mig som den udda fågeln utan att kunna sätt ord på vad det handlar om.
För mig hänger det nog mycket ihop med min högkänslighet,Jag blir fort trött av alla intryck,alla
känslor och allt jag läser av i sociala sammanhang.Orkar en stund och sen tar energin slut och den där roliga känslan försvinner lite.
Det är först nu när jag är sjuk i utmattning och arbetar med mig själv som dessa insikter har kommit.
Det är inte fel att vara introvert.Men känslan i sociala sammanhang skapar en känsla av att vara udda.
Och som du så klokt skriver beror det på det samhälle vi har och de normer som råder.
Jag tror vi behöver öka kunskaperna om våra olikheter och som faktiskt också är våra styrkor i ett samhälle.Att vi är olika och att det berikar.
Hur skulle världen se ut med bara extroverta personer ? Hur skulle världen se ut utan människor som
har lyssnandets gåva,förmåga till reflektion och förmåga att skynda långsamt?
<3<3<3
Kram från
Annica
GillaGilla
Är också HSP. Deluxe. Känner så igen mig. Tack för att du skriver så kloka saker ❤️ Allt är ju så sant, så sant. Ibland behöver man påminnas. Kram ❤️❤️❤️❤️
GillaGilla
skivtips utifrån detta inlägg: säkert! – ”däggdjur”. du kommer att relatera!
GillaGilla
Älskar!! Lyssnade hela kvällen igår när du skrev. Alltså första låten. Kunde skrivit den själv 🙏
GillaGilla
exakt min tanke när jag hörde den första gången, också! 🙌🙌
GillaGilla
❤️❤️❤️
GillaGilla