Och inga ord finns som kan beskriva känslan när ens stad drabbas av en terrorattack. Det mörker som flimrar framför ens ögon. Kniven som borrar i magen. Rädslan. Svetten som sipprar fram överallt. Snabbt på telefonen. Ringa familj och vänner. Ingen framkomlighet. Överbelastat av alla med exakt samma känsla som min egen. Sms i panik. Tårar. Ett okej. Ännu mer tårar. Dom är i säkerhet. Alla är i säkerhet. Famlar i tankarna. 

All min kärlek till de personer som skadats och omkommit, till familjer och anhöriga.