Familjemiddag

Ikväll kör vi en helkväll igen. La familia. Det är Stoffes pappa, min pappa, Anette, min syster, hennes flickvän, Stoffe och jag. Och det lär bli både god mat och gott vin om jag känner oss rätt.

Så jag ligger i sängen nu och har tagit Alvedon för att få ner febern. Hoppas på att jag känner mig piggare till kvällen. Förkylningen tar alla mina krafter. Känner mig helt mörbultad i kroppen och den där värken, som kommer vid överansträngning i min utmattning, den ligger här nu hela tiden. Och det får mig att vilja gråta. För att ha så ont är hemskt! Men det är ju ett tecken på att kroppen faktiskt är överansträngd av att vara sjuk. Den har nog inte tillräckligt med kraft att fighta vanlig sjukdom och balansera utmattning på samma gång.

Och så tänker jag att antingen blev jag sjuk av överansträngning fysiskt förra veckan. Eller så blev jag smittad av mitt hjärta Isabel som jag träffade förra veckan. Då var hon inte sjuk men hade svaga känningar i kroppen, och två dagar senare var hon precis så dålig som jag är nu. Och innan vi sågs messade hon mig och sa att hon började känna sig dålig som en varning ifall jag är rädd att bli sjuk. Och vet ni vad jag svarade??!! ”Jag har så bra immunförsvar så det gör inget”. WHAAAAAT?!! HUR kunde jag svara det? Det har jag ju INTE ALLS! Hål i huvudet på mig den dagen. Totalt.

Nåja. Nu har jag en sjukompis remote som ligger borta på Gärdet och kastar snorpapper. Så vi kan skicka klagomess till varandra när allt bara känns… segt.