Var det såhär det var? 

Igår kväll dunsade jag ner i sängen. Skakig i kroppen. Händer som inte orkar lyfta sig. Ben som inte orkar bära. Orkade inte prata. Formulera ord. Tänk att det blir så efter bara ett fåtal timmar av prestation. Som om kroppen själv väljer att slå av knappen. Så nu var det nog. Inte mer sånt. Så känns det i alla fall. 

Det var fantastiskt roligt och jag är så himla glad att jag gjorde det. Men nu är jag slut. Ligger i sängen och kroppen darrar. Visst är det normalt efter överansträngning? Jag glömmer varje gång. Förtränger dom här hemska stunderna i sovrummet. Allt avbokat i alla fall för resten av veckan. Fokus på vila. Det enda är att Esther kommer hit över helgen så jag har en sängkamrat när Stoffe jobbar. Hon är nyopererad så vi är väl lika dimmiga hon och jag. 

Och gårdagens middag blev pizza. Ingen mer ork kvar. Då försöker vi underlätta allt vi kan. Slut på prestation. 

6 reaktioner på ”Var det såhär det var? 

  1. Ja men alltså visst är det lustigt att man varje gång glömmer hur jävligt det är. Och det kan iallafall jag göra även om det typ bara gått en vecka mellan dipparna. Kallas nog överlevnad 😉

    Gillad av 1 person

    1. Ja varför gör man det? Som du säger säkert överlevnad. Men varje gång tänker jag” nä nu är det VÄRRE än sist!!” . Men minns sen att det är samma sak varje gång… 🙈

      Gilla

  2. Jag glömmer också. Varenda gång. Tror som Christine här ovan, det är överlevnad. Jag minns Att det är hemskt, jobbigt, olidligt och fasansfullt. Men inte precis Hur det känns. Men så räcker det att det kommer en liten glimt av överansträngning för att allt ska komma tillbaka med full kraft. Det sitter i kroppen, i minnet, på djupet.

    Gillad av 1 person

  3. Ja det är sååå obehagligt när man darrar i kroppen!! Jag kan också uppleva att jag lixom ”skälver” inombords. Har precis kommit hem efter en prommis på 15 minuter. Och jag är helt slut! Dimmig i huvudet, mår illa mm. Usch vad less jag blir…😬 Men om jag nu skulle försöka vända mitt gnäll till något peppigt så är jag glad att jag insåg min status och därmed höll fast vid min korta runda. Sen kan solen skina bäst den vill.
    Jag hoppas att du & Esther får en mysig & lugn helg!
    Kram 💕

    Gillad av 1 person

    1. Ja jag blir sååå darrig när jag överansträngt mig! Gick också ut 10 minuter på stapplande ben. Sen var det nog. Sov en timme efter den persen! Man blir SÅ less. Hoppas du får en fin helg! KRAM 💜

      Gilla

Lämna en kommentar