i Okategoriserade 934 ord

Stressattack av högt ljud 

I fredags tog dagen en vändning som jag aldrig kunde förutse. Jag menar, som utmattad försöker man alltid att vara noga med att sprida ut sina aktiviteter och eventuella energiläckor för att slippa hamna i sängläge. Så man blir lixom ganska duktig på att parera grejer som man vet att man blir dålig av. Men ibland sker det oväntade grejer. 

Jag hade haft en bra dag och orkat duscha och tvätta håret, gå ut med Esther, ätit lunch och haft fika med vildhund och matte. Och sen brakade jag igenom. Ett högt ljud som började låta i vår lägenhet, alltså sjukt högt, förstörde mig helt. Det kom stötvis och var gällt och min hjärna bröts ner totalt av varje stöt. Jag vet inte vad det var, typ en granne som rev hela sin lägenhet? Och inte heller hann jag tänka att jag skulle springa ut härifrån för varje gång det slutade trodde jag att det skulle sluta helt. Men det kom tillbaka. Om och om igen. Och så höll det på i en hel timme. 

Efteråt, när chocken lagt sig, fick jag världens stressattack. Min hjärna måste ha blivit superstressad (hjärntrötthet leder till extrem ljudkänslighet) och jag kräktes och grät och såg alldeles suddigt. Och vad gör man då? Ringer sin trygghet såklart för att få några lugnande ord. 

Stoffe: Hej älskling! 

Jag: Hej (gråten i halsen)

Stoffe: Är det bra? 

Jag: Nej jag känner mig jättedålig. Det var höga ljud i vår lägenhet och jag fick panik och nu har jag kräkts och gråtit och är helt darrig. Och jag ser knappt något på ena ögat. Och darrig. Sa jag darrrrriiigggg? *börjar tokgråta*

Stoffe: Oj men hjärtat det låter som en stressattack. Det måste vara att det höga ljudet utlöste en stressattack och nu känner du dig sådär dålig. Det är ju ingen fara alls. Se det som träning. 

Jag: Träning?? Är du inte klok! Jag har ju fått något fel på hjärnan! Kan du inte komma hem för jag tror vi måste åka till akuten. Något är fel i min hjärna! 

Stoffe: Nej ta det bara lugnt. Det är bara stress. Bädda ner dig i sängen så kommer jag hem snart. Lägg dig och yoga lite med benen mot väggen så du kan andas djupare. 

Jag: Men… jag kan inte bädda ner mig för mitt täckte har massa hål! Och så kom det dun överallt och så satte jag på påsklämmor (!!) på alla hål så de skulle sluta läcka men sen blev det typ 20 påsklämmor och superknöligt och då fick jag tejpa igen alla hål istället så nu är tänker fullt av tejp. (Lägg ändå märke till min kreativitet här)

Stoffe: … ???

Jag: Hallå? Du får ju komma hem! Jag är dålig och har ett täcke fullt av tejp! 

Stoffe: Du kan ju inte tejpa igen hålen, det kommer lossna… 

Jag: ?? 

Stoffe: Älskling lägg dig på yogamattan och andas och ta mitt täcke sen och vila. Beställ en pizza online så du får i dig kolhydrater ordentligt så kroppen kan repa sig. Jag kommer sen. 

Jag: *gråter hysteriskt över både täcket och stressen*

Stoffe: Puss hjärtat. Ring närsomhelst. 

Jag: … Jag kommer nog inte kunna ringa när jag är död av hjärnan som kollapsat. 

Stoffe: Jag har aldrig hört någon dö av höga ljud förut så du kan nog vara lugn. 

Jag: Men då har du aldrig läst om någon utmattad! 

Stoffe: Jag är rätt säker på att ingen utmattad heller har dött av högt ljud. 

Jag: … *surar*

Ja, sådär fortsätter vi tills jag fick gå med på att det nog var stress och att vila och yoga och mat var enda botemedlet. Jag beställde hem pizza och glufsade i mig och åt en hel chokladkaka själv. Då kändes livet liiiiite bättre och sen somnade jag. 

Fortfarande (två dygn senare) är kroppen darrig av urladdningen som stressattacken kom med, och hjärnan är varm och öm och svullen. Och jag har försökt tänka vad jag kände var värst och kommit fram till att jag blev rädd. Rädsla alltså. Det har genomsyrat hela min utmattning. Jag har under dessa två åren förvisso varit ledsen och arg men mest rädd för hur hårt jag kunde driva min kropp. Till att bli såhär sjuk. Och stressattacken, och hur starkt min kropp reagerade efteråt, gjorde mig ordentligt skakad igen. 

Nu är ju detta ett extremfall med tanke på att det oftast inte uppstår så extremt öronbedövande ljud i ens hem. Men det fick mig att inse att hård press på hjärnan och kroppen, om än för en liten stund, är förödande för mig just nu. 

15 reaktioner på ”Stressattack av högt ljud ”

  1. Fy fasen vad jobbigt!! Det där med ljud är ett kapitel för sig när man är utmattad. Hoppas att du är på benen snart! Lite mer choklad gör nog susen…😉
    Kram 💚

    Gillad av 1 person

    Svara

  2. Alltså jag skrattar och gråter liksom samtidigt när jag läser. Det är så på pricken rätt, dom här telefonsamtalen som man ringer i akut panik och absolut på riktigt tror att man kommer att dö. Och rädslan. Håller med om att den är värst av allt. Man vet aldrig hur det kommer sluta och så blir man så rädd att rädslan i sig gör det ännu värre. Oavsett om det är höga ljud eller vad som helst.

    Och täcket. Har du tejpat hela täcket?! Du skulle väl köpa ett nytt?! Men absolut, kreativt med påsklämmorna och tejpen. Cred till dig för det! Kram kram och hoppas du repar dig snart igen. ❤️

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Haha bra att du fick ett litet skratt ändå 😉 Yepp tejpade hela täcket men det höll inte så nu får vi dela på ett täcke tills mitt kommer. Beställde online från Hemtex så det kommer nog snart! Tack… KRAM ❤❤❤

      Gilla

      Svara

  3. Har du testat noise cancelling-hörlurar någon gång? Det är ju SÅKLART inte lösningen på något djupare problem men jag har haft nytta av dem när jag varit hemma och plötsliga ljud börjat uppstå hos grannarna eller utanför lägenheten. En smärre investering men för mig har det varit värt det.

    Tack för att du fortsätter bjuda på så mycket tänkvärt härinne! Läser med stor varsamhet!

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Ja jag har preciiiiis hittat detta med aktivt ljuddämpande hörlurar. Stoffe trodde jag var GALEN när jag sa vad såna kostade… men du tycker att dom är värda priset? Vilka har du? Hittade från Bosé och från Bang Olufsen.

      Gillar att du läser med varsamhet. Eller eftertänksamhet. Ibland har jag funderat på hur andra konsumerar bloggen och känt att det lixom är ett media man läser hastigt och sen glömmer. Så jag blev väldigt glad när du skrev detta. Tack!

      Gilla

      Svara

      1. Hej och ledsen för sent svar!! Jag har de från Bose. Köpte på någon flygplats så tror de gick loss på 1800kr eller liknande.. sjukt mycket för ett par hörlurar!! Men alltså sån räddning. Tex just nu håller en lägenhet på att byggas om i huset och jag är fortfarande hemma ganska mycket dagtid, så hade ju blivit knäpp på det haha. Men hörlurarna tar typ bort allt borrljud sjukt nog?! Sån himla avlastning och precis vad som behövs för att inte fastna i en dålig cirkel att bara behöva tänka på ljuden. Sen är det såklart vissa frekvenser som går igenom ändå, men de får mycket väl godkänt i ta bort dova bakgrundsljud. Och om man orkar lyssna på något i dom (musik, podd, ASMR (youtuba!! :)) så är de ännu bättre.

        På flygplan är de också perfekta för att inte utsätta hjärnan för konstant brus!

        Gillad av 1 person

      2. Tack för tipset!! Var inne på Sturegatan och rekade i Bose och BO butiken så ska nog investera i ett par lurar. Känns ändå värt för de kommer hjälpa massor. Ska kolla ASMR också – har aldrig hört?? Tack!! KRAM

        Gilla

  5. Oj vilken pärs. Så klart fruktansvärt med dessa symptom men jag måste ändå le lite över ditt sätt att beskriva paniksamtalet. Haft en hel del sådan också. och just den meningen – men du har ju aldrig läst om någon utmattad 😂 Klokckren har nog min man fått höra ett antalet gånger under åren… Ja ska man skratta eller gråta över hur lika dessa utmattningar ger sig….

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Haha ja det ÄR ju komiskt samtidigt som det är fruktansvärt. Jag kan ofta se det roliga så jag skrattar lixom mellan tårarna för jag vet ju att det bara är ett utspel från hjärnan som somatiserar massa konstiga grejer, inget av det är ju egentligen farligt. Tur att vi har så förstående män!

      Gilla

      Svara

  6. Åh fy. ❤Kroppen reagerar så hemskt och inget kan man göra utan den löper fritt amok. Instämmer i noise cancelling lurar, så ljuvliga. Det värsta är att det tar så lång tid innan kroppen hämtar sig efter en sådan här omgång och sedan kopplar hjärnan gärna ihop de två och drar igång på alla växlar när något liknande händer.

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna en kommentar