En sak skaver i mig just nu. Alltså skaver big time så där så att jag känner mig riktigt förbannad och rädd och ledsen. Jag har funderat så mycket på om jag ska skriva detta eller inte för jag gillar inte att kasta sura miner runt mig eller på något sätt trycka ned andras jobb och tankar. Men jag måste nog skriva detta. För min egen skull om inte annat. Och kanske för någon annans skull. Också.
Det syns fler och fler ute i medier av alla dess slag som berättar om sin utbrändhet och hur de kom ur den med än det ena än det andra. Efter en månad typ. Eller två. Och efter det är de lyckliga och kan parera bra och dåliga dagar och välja att leva med mindre ångest. Grattis kan jag väl bara säga! Att just du hann bromsa i tid så att du slapp gå hela vägen rakt in i väggen till helvetet och känna kroppen brännas över öppen eld. Levande. Med öppna ögon. Med en publik som består av prick alla du älskar. Och kanske dina barn. Som skriker efter mamma eller pappa och vill bara släcka elden men det går inte.
Jag kan inte låta bli att bli tokig. För alltså… alla vi som är riktigt jävla utbrända. Som inte kan gå ur sängen på ett helt år. Som överväger om vi kommer att ta livet av oss själva och hela vår familj under någon vidrig ångestpsykos. Som ber läkaren att spärra in oss på psykiatrisk låst avdelning för vi är så rädda för vår egen ångest. Som två, tre eller tio år efter den akuta fasen i vår utmattningsdepression fortfarande har dagar när vi inte ens orkar gå till Coop och handla. För benen bär inte ända dit. Som kanske hela livet kommer att leva med sviter av förlorad känsel i kroppsdelar. Eller hjärntrötthet som gör att vi aldrig kan se mer än trettio minuter på TV för då får vi ligga i ett mörkt rum tills nästa morgon gryr. Och hur gärna vi än vill gå på den där AWn på fredagen så måste vi avstå för den riskerar hela helgens energi. Flera år efter kraschen.
Kom inte då och säg att antidepressiva inte hjälper orsaken utan bara symptomen. Symptomen är livsfarliga för vissa, my friends! Kom inte och säg att yoga och meditation är bästa vägen till balans. Eller att gurkmeja eller ingefära eller blutsaft kommer hjälpa mig att avgifta min jävla kropp för det funkar inte så. Inte om man är nästan-död-utmattad. Eller till och med tänker ibland att död skulle vara ett ganska gött alternativ faktiskt. När jag tänker efter. För det finns depressioner och ångest och utmattningssyndrom som är en riktig jävla nära-döden-upplevelse. Som inte kan avhjälpas på andra sätt än med mediciner och läkare och akuta team som tar han om en när man står på broräcket och tänker göra slut på hela skiten. Att då prata om att ashram i Indien eller KBT eller ginko skulle lösa detta är som en riktig käftsmäll.
Nej alltså. Snälla. Kan vi inte bara enas om att det finns olika grader av utbrändhet och att vissa lider av utmattning och vissa har svåra depressioner inblandat och att allas rehabilitering därifrån ser olika ut. Vi behöver väl inte gå runt och stoltsera med att just vårt sätt minsann var det bästa för jag blev ju frisk av det men kanske gör du något fel för du blir ju inte frisk. Låt var och en ha sin resa. Berätta gärna, mer än gärna, om hur du gjorde för att komma ut klokare på andra sidan men med en viss respekt för att symptomen på depression och ångest och utmattning kan vara fullt ut livsfarliga.
Har läst så många såna här historier de senaste dagarna där den ena efter den andra kastar ur sig små undertoner av att ”det finns så långa andra sätt än mediciner” (läs också att detta på något sätt då skulle vara sämre än de andra sätten?!). Och ja. Det gör det. Men inte för alla. Att säga det och hoppas på att någon ska läsa eller höra det kan döda någon i andra änden. Någon som kanske hoppar från bron.
Med det sagt – jag vill absolut inte döma någon eller trampa på någon. Men jag känner mig jävligt trampad på. Av människor som på olika sätt förminskar allvaret i svår utmattning och utmattningsdepression. Jag har en regel. Världens typ bästa regel faktiskt. Jag lyssna bara på fyra personers råd angående min utmattning; min läkares, min sambos, min pappas och min vän Johannas. Dom fyra. Ingen mer. I början tog jag in alldeles för många råd och blev förvirrad, kände mig sämre än sämst för att jag gjorde ju uppenbarligen så många fel. Jag dög inte. Jag var dålig på att vara sjuk. Jag testade typ 50 olika naturkurer för att läka. Tills jag insåg att det enda jag gör är att fortsätta lyssna på vad andra tycker. FUCK that! Nu lyssnar jag bara på personer som kan sin grej. Eller som känner mig till 100 %. Resten får gärna komma med goda råd men bara om dom låter vettiga bemödar jag mig att bry mig.
alldamnstories 
Är själv sängliggandes sedan juni och då menar jag HELT sängliggandes, kan inte laga min mat tvätta mitt hår eller ta mig till brevlådan. Ett mycket allvarligt tillstånd, så tack för ditt inlägg.
Johanna
GillaGillad av 1 person
Fina du! Jag var själv helt sängliggandes i nionmånader så oj jag blir helt tårögd när jag läser din kommentar! Inget finns att säga som gör det bättre, bara vila, läkarhjälp och kärlek till dig själv. Tack för att du säger det ❤️ Går själv i taket när andra förminskar hela sjukdomen utmattning genom att beskriva det som ”en jobbig tid typ tre veckor”. Alla vi som ligger i sängen vill skrika högt! Stor stor KRAM till dig och om det är någon tröst som sagt, vi är många som varit precis där och det kommer bli bättre. Du kommer må bra igen även om allt är så jävla svart här och nu ❤️❤️❤️
GillaGilla
Det är ett allvarligt tillstånd precis som du skriver! Du kastar mig verkligen tillbaka mig i min egen sjukdom. Det du nu genomlider är enormt tufft och påfrestande, känner tårarna bränna. Vila vila och återhämtning är det enda du kan göra nu! All styrka till dig! LOVAR att du en dag kommer må bättre. Kram ❤
GillaGillad av 1 person
Jobbar själv i vården, har tyvärr sett många patienter och kollegor blivit sjuka Förminska ALDRIG! bekräfta ,lyssna, stötta. För när det gått så långt är man allvarligt sjuk! Och då behöver man all hjälp och stöd.
Tack för att du beskriver det så naket och öppet💜💜💜
Kram Johanna
GillaGillad av 1 person
Ja det är ju just det; att man är sjuk. Inte ”känner” sig sjuk. Man ÄR sjuk. Precis som alla andra sjukdomar bara att den inte syns utåt. Det blir lixom enklare då att trampa på känns det som… men som drabbad känner man sig så otroligt missförstådd. Kram på dig fina du! 💕
GillaGilla
Så himla bra inlägg!! Om man är riktigt sjuk så gör det ju inte varken till eller från med gurkmeja, alger, ingefära eller blutsaft. Jag har också testat allt. Klart att det inte är dåligt. Men det läker ju inte utmattningsdepression. Annars hade jag kunnat sätta i mig en härlig cocktail av det där idag.
Och varför förminska användningen av mediciner? Förstår det inte. Självklart hade man hellre sluppit att vara sjuk, men är man sjuk är man riktigt tacksam att det finns hjälp att få.
Jag känner som du, jag blir provocerad, så ända in i märgen, på de som antyder att jag vilar för dåligt, läker för långsamt eller vad det nu kan vara. Jag kämpar ta mej tusan varenda stund med att skapa mig ett värdigt liv igen.
Kram!!
GillaGillad av 1 person
Jag tänker också typ; det är såklart dessa sakerna OCKSÅ är bra så jag tuggar gärna i mig nyttigheter emellanåt, men det kommer inte att vara det som har läkt min utmattningsdepression… tyvärr. Det är för allvarligt och jag är för sjuk. Det fungerar inte så.
Ja vi kämpar och kämpar och kämpar. Jag tror det är därför jag blir så provocerad av folk som försöker ge mig ett facit. Och förminskar att symptomen ”bara är symptom och inte orsaken till problemet”. Nej, det fattar ju jag också. Men dom här symptomen höll fasen på att ta livet av mig så förminska inte det. Tack.
Kraaaam ❤️❤️❤️
GillaGilla
Alltså så rätt och så träffande. Har också varit så provocerad av medias framställning om att detta är något som ska lösas genom ditten och datten. Min man brukar (vilket retar gallfebern på mig men inser att han har rätt) man kan inte prestera sig ur en utmattning. Kan nu 4 år in tänka att oj vad jag har kämpat med yoga, läkemedel, akupunktur, kiropraktik, mindfullness vitaminer. Lagt massor av pengar bara rent desperat för att få lite av mitt gamla jag tillbaka. För ja jag saknar henne. Inte alla delar men tyvärr så faller även de goda delarna bort när man blir sjuk. Du har helt rätt här, helt rätt ❤️
GillaGillad av 1 person
Men tack!! ❤️ Nej det är verkligen sant, det där med att prestera sig ut en utmattning. Jag har en vän som alltid påminner mig om att inte låta något fylla upp hela mitt huvud utan vara lite mer mainstream. Så du har ju en klok man alltså. Och som vi behöver påminnas. Hela hela tiden. För det är så lätt att gå tillbaka in i presterar-träsket och försöka problemlösa sig själv. KRAM
GillaGilla
Skrattar lite åt ditt inlägg, förlåt! ❤ Men jag känner så din förtvivlan och känner även igen mig från stunder i min egen utmattningsdepression. Jag är tacksam att jag haft både min familj, bra sjukvård och ingen som försökt "pracka på mig" lika preparat som ska göra mig pigg och glad igen. Drick lite av det här eller ät lite av det här så ska du se att trollspöt kommer fram och vips är du frisk. Så så tacksam att jag sluppit allt detta i min närhet. På mitt instagramkonto @mrs_excalibur har jag dock fått många "fina" erbjudanden om mirakel drycker och piller via DM men jag ignorerar dem bara. Många är så kallade pyramidförsäljningar och det gör mig än mer förtvivlad. KRAMAR ❤
GillaGillad av 1 person
Ja som du nog läser mellan raderna då har jag när jag skrev detta inlägg blivit påprackad mirakelkurer liiiite för många gånger. Som om jag inte åt tillräckligt bra eller gjorde fel som inre blir frisk. Oj vad jag blev förtvivlad och sen lixom förbannad. Skönt att höra att du fått höra liknande saker men så viktigt att det inte är din familj 💕 För mig är också familjen och mina närmaste så förstående och de får höra både en och två explosioner från mitt håll när någon i periferin försökt trampa på min sjukdom. KRAMAR ❤️❤️❤️
GillaGilla