Igår kväll när bestyren var fixade och vi sjönk ner i soffan med varsin kopp te och lite god choklad så började jag gråta. Och denna gången var det inte för att jag var övertrött eller hade ont i kroppen, utan för att jag var så lycklig! Jag kände pirret i kroppen, bubblorna i bröstet av glädje, jag hade orkat hela dagen och var fortfarande glad och ganska pigg. Det är så stort! Hoppas inte det är att jinxa att jag säger detta nu??! 

Dagen såg ut såhär:

Vi gick upp runt 8.00 (sovmorgon på helgen) och mellan 8.00-9.30 satt vi i soffan med varsin frukostsmoothie, massor av filtar, myskläder och kollade på vår serie som vi följer just nu. Sen gjorde vi oss iordning och klockan 10 gick vi till Coop och handlade inför lunchen. Efter handlingen vilade jag mellan ca 11-12 och under tiden fixade Stoffe här hemma, plockade undan och städade upp lite. Efter det körde vi matlagning 12-13 och sen kom Therese och Robert vid 13. Vi hade en härlig lunch och snack till runt 16 och då däckade både jag och Stoffe i sängen och sov mellan 16-18. Sen… Gick jag ut en timmes promenad. Hallå?! Det är så stort! Jag brukar aldrig orka en promenad samma dag som något sånt där jippo. Men det gjorde jag nu. Efter promenaden rullade jag ut yogamattan för lite stretch, andning och meditation. Och sen en enkel middag bestående av färdigköpt tomatsoppa (perfekt en sån dag ju). Och sen duns ner i soffan med te, sköna kläder, öppna altandörrar som ger den där sköna sommarkvällskänslan och filtar… Och det var då jag insåg att jag hade orkat så ovanligt mycket utan att ens reflektera över det. Och blev så glad. Sen däckade jag i sängen vid 21.30; men det är min vanliga tid för jag är extremt kvällstrött.

Okej, hoppas jag inte jinxat nu men var bara tvungen att berätta om min maffiga dag (för en utbränd är detta som en resa fram och tillbaka till Australien på 48 timmar typ inklusive att ens bagage kommer bort, flygen är sena och du hamnar bredvid en skrikande knoddis och en snarkande gamling). Tack tack tack kroppen ❤