Har inte alls mycket att säga just nu. Alla dagar ser likadana ut ungefär.
Gå upp
Äta frukost
Vila
Meditation inne eller på balkongen
Snabbdusch
Vila
Lunch
Vila
Mellis
Vila
Laga middag eller äta rester
Vila
Meditation och benen mot väggen
Sova
Jamen ni hör ju… Så intressant. Funderar en del på saker som kommer till mig. Försöker att inte fastna i något men inte heller skjuta bort något. Låta det flyta utan att döma mina tankar och känslor.
Häromdagen fick jag någon typ av meditativt genombrott. Satt där på min matta som vanligt och fokuserade på andningen. En konstig, obehaglig känsla kom upp i mig och tårarna rann. Jag vet inte var det var men det kändes fysiskt som att jag kläckte ett skal runt mig. Som att jag kom åt något som jag inte visste att jag gick och höll kvar inom mig. Inte heller är det solklart vad det faktiskt var, men mäktigt var det. Att sitta där med tårarna rinnandes och inte förrän efteråt reagerade jag på hur lätt jag kände mig.
Så ja, att ligga i sängen större delen av dagen kan verkligen innebära genombrott på det personliga planet. Här tvingas jag vara ensam med mina tankar och gå igenom lager för lager av mig själv, skala bort allt som jag vill bli av med och bort med det som tynger mig som inte längre behövs. Det som finns kvar av mig är helt raktigenom äkta. Det är ett som är säkert.
alldamnstories 
Som du är i mina tankar! Vet så väl upplevelsen av att ligga i fosterställningen i timmar, dagar, veckor och tillochmed månader. Tårar som rinner! Funderar på ditt svar till mig igår på min blogg, tänker att det precis varit morsdag, funderar på vad förlust gör med oss i utmattning. Varmaste kramen ❤
GillaGilla
Sant, så sant. Klok kvinna är vad du är. Tänk vad vi måste lära oss om oss själva genom detta. Kan inte tänka mig en bättre skola för att komma till mitt sanna jag, men kan heller inte tänka mig en värre skola för oj vad detta tär på mig… Tack för ditt stöd, det betyder så mycket ❤️ Kram
GillaGilla
Det händer massor inuti även om vi är stilla utanpå. Märkligt att så mycket kan ske i ingentinget ibland. Vilken känsla att nå ett genombrott bara så där. Jag har under flera, flera år känt av att jag kommer en bit innan jag når en slags spärr. Där tar det stopp och jag har aldrig vetat hur jag ska komma förbi den, bara att det kommer någon dag när jag kommer förbi och bortom spärren. Jag hoppas jag kommer igenom den innan det är alldeles försent. Sedan jag gick in i väggen har jag långsamt börjat inse att den där spärren är på väg att börja ruckas. Det händer inuti, i stillhet och i meditation. Ju närmare jag kommer mig själv desto större möjlighet att få spärren att lossna. Kanske försvinna helt. Så att jag äntligen kan vara mig själv fullt ut och leva mitt liv för min skull. Så visst händer det mycket även om dagarna inte ser spännande ut utifrån ❤ Kram
GillaGilla
Ibland tycker jag till och med att det är i dessa tuffa stunder som det händer. Man måste ner i skiten för att något ska klicka och så hamnar man i en sån där insikt.
Jag känner verkligen igen spärren. Jag upplever den både i meditation och i yoga. Som du säger så släpper den mer och mer när man är utbränd. När allt är stilla runtomkring och externa faktorer inte längre påverkar en så mycket. Jag har nog upplevt två såna tillfällen under dessa 18 månader. Den första ca 7 mån efter min krasch och sen nu. Båda gångerna kommer jag lite närmare mig själv. Utan att hålla tillbaka. Jag tror du också rätt var det är kommer ramla igenom spärren eftersom tystnaden finns där. Då kan insikterna tränga igenom. Det bästa tipset jag kan ge är att läsa böcker och tidningar som verkligen inspirerar till att fortsätta med yogan och meditationen, för inspirationen tryter också ibland. För oss alla. Jag läser lite emellanåt för att få ny inspiration och komma närmare mitt eget syfte.
Vi kämpar på alltså… Verkligen. Du är så otroligt fin och fantastiskt! Kram ❤
GillaGilla