Just nu saknar jag honom. Min fina man. Förra veckan var han i Milano och sen London och förvisso kom han hem natten till lördag men var sedan tvungen att jobba både lördag och söndag. Och igår åkte han till Köpenhamn, sen Helsingborg… En rejäl turné. Och jag kan inte låta bli att verkligen, verkligen sakna honom med hela min kropp. 

Och då menar jag killen ovanför på bilderna. För det är så han är som bäst. Bara Stoffe. Inte mannen med dubbelknäppt kostym, snygga skräddade byxor, fräsiga skor, slips i fint material och dyr portfölj. Nej det är bara en jobbversion av min älskling. Han är som bäst när han är ledig. Med gympadojjor, för stor t-shirt, fula badshorts, rufsigt och blont hår som bleks mer och mer för varje dag i sol och salt, en horribelt ful väska över axeln (för att han alltid släpar mina grejer <3) som vi prutat till oss i ett marknadsstånd någonstans och som är full av badbollar, ping-pong rackets, badkläder och solskydd. 

Och på kvällen tar han på sig en skjorta och tröja i mjukaste cashmere som doftar av honom och av vårt tvättmedel. Och jag kan titta på honom i oändlighet och ligger dubbel av skratt varje sekund bredvid honom. För att det alltid händer så mycket. Saker går fel, blir missförstådda, det sägs fel, spåkas fel och glöms bort saker. Och jag skrattar oavbrutet och bara känner mig så otroligt trygg med honom. Ja, då är han som bäst. 

Och herregud vad jag saknar honom just nu.